Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaas jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
täta massan kring Baloo — den gavs med sluten mun och
tyst, och en andra stöt behövdes ej. Aporna skingrade sig
under ropen: »Kaa! Kaa är här! Spring! Spring!»
Släktled efter släktled av apor hade skrämts med
historier, som de äldre berättade om Kaa, nattjuven, som kunde
smyga utefter grenarna lika tyst som mossan växer och
stjäla bort den starkaste apa, som någonsin levat; om
gamle Kaa, som kunde göra sig så lik en torr gren eller en
murken stubbe, att till och med de klokaste läto lura sig,
tills grenen eller stubben fångade dem. Kaa var
inbegreppet för allt, som aporna fruktade i djungeln; ty ingen av dem
kände gränserna för hans makt, ingen av dem kunde se
honom i ansiktet och ingen hade någonsin sluppit levande
ur hans famntag. Och därför flydde de nu, stammande av
skräck, till murarna och hustaken, och Baloo drog en djup
suck av lättnad. Hans päls var mycket tjockare än
Bagheeras, men han hade likväl lidit svårt av kampen.
Nu öppnade Kaa sin mun för första gången och lät höra
en lång väsning, och de långt bort varande aporna, som
hade rusat i väg för att försvara Kalla Hålorna, stannade på
fläcken och kröpo ihop, så att de fullsatta grenarna böjde
sig och brakade under dem. Aporna på murarna och i
de öde husen upphörde med sitt skrikande, och i tystnaden,
som föll över staden, hörde Mowgli Bagheera skaka
vattnet ur pälsen, när han hade kommit upp ur dammen. Därpå
bröt larmet åter löst. Aporna klättrade högre upp på
murarna; de klängde sig fast kring halsarna på de väldiga
stenbelätena och skreko av ångest längs tinnarna, under det att
Mowgli dansade i lusthuset, tittade ut genom gallerverket
och visslade mellan framtänderna på ugglevis för att visa
sitt hån och sitt förakt.
»Släpp ut människoungen ur den där fallgropen; jag
orkar inte mer», flåsade Bagheera. »Låt oss ta
människoungen och gå vår väg. De kunna anfalla på nytt.»
»De röra sig inte ur fläcken, förrän jag befaller dem.
Stå still, sssså!» — Kaa väste, och ännu en gång blev
staden dödstyst. — »Jag kunde inte komma förr, broder; men
jag tyckte jag hörde dig ropa», sade han, och det var en pik åt
Bagheera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
