Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting godt. Något bittert gnistrade från hans ögon mot
den som på honom fästade sin blick. Vi undrade
öfver, hvarifrån han kommit och huru han, med sitt
egna sätt att uppträda bland andra, beslutat sig att spisa
på ett så allmänt besökt ställe. Vi ville gerna
undandraga oss all beröring med honom; men hans, som det
syntes, oroliga sinne tycktes eftersträfva att komma i
beröring med andra; det såg ut som om hans hjerta
behöfde luft. Han steg upp, närmade sig till mig och
i det han tog min hand, yttrade han: det förekommer
mig som om jag med eder ville anställa en betraktelse
öfver menniskors öden och — — Här tvärstannade
han midt i meningen. Efter någon tvekan satte han
sig ned igen och tillade mumlande: hvartill tjenar det
att tala och tänka, det tröttar mig endast, jag eger ju
ej styrka att tänka.
— Ni har rätt min herre, sade jag, hvartill tjenar
det att tänka, det är bättre att tro.
— Ja, det är bättre att tro — afbröt han mig —
och att lida, om man blott kunde glömma, ty här på
jorden är bättre att glömma än minnas — — —. Med
dessa ord aflägsnade han sig och lemnade mig i
ovisshet om så väl hans namn, som hans lidande och öden.
I anledning af detta samtal erfor jag en modlös
nedslagenhet och beslöt att så fort som möjligt skilja mig
ifrån mina kamrater och besöka kyrkogården, der min
olyckliga mor hvilade. Under min vandring
öfvertänkte jag ett och hvarje och sorgliga voro de minnen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
