Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Hon vet ej hvad det är att vissnad stå,
Utaf en yppig sommarverld omhviftad, —
Att tyna, torkas och till aska gå,
Utaf sin egen andedrägt förgiftad.”
Jag känner att lidandets mått snart är rågadt och
jag emotser min stoftförvandling utan bäfvan, och min
dödskamp med lugn.
Denna lilla minnesbok, som ligger öppen, torde du
förvara, tills min August fyller myndiga år, om han
så länge lefver. Låt honom då läsa dess innehåll och
inhemta hvad en värnlös oskuld lider och af mitt
exempel lära att följa dygdens och sky brottets stig. —
Slutligen, min vän: ställ ett enkelt träkors på min graf
och lät derpå teckna dessa ord: ”Gömdt är glömdt.”
Din i döden tillgifna vän,
Mathilda Hamster.”
Sedan jag genomläst detta bref, sade mamma
Segerman: ”Nu ser du att jag uppfyllt mitt löfte i alla
hänseenden, och önskar att du uppfyller ditt: att alltid
denna hemlighet stannar oss emellan. Vid den
upptäckt, som jag genom din aflidna moders bref, hvilket
du nu läsit, erhöll, flydde Segerman ifrån oss och har
aldrig sedan lätit höra af sig. Axel var då ett år
yngre än du, och Johanna skadade dagens ljus tre
månader efter Segermans flykt.”
Med huru tung känsla åhörde jag icke min mors
lidande och min fostermors uppoffrande ädelmod! Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kraftman/0051.html
