- Project Runeberg -  Så slutades min lek. En tafla ur lifvet /
14

(1848) [MARC] Author: Maria Kristina Kraftman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beskåda, fråga, välja, pruta, köpa. Derefter tågade vi
uppför Storkyrkobrinken, med dess boklådor, åt Norrbro.
Hvad mångfalld af yrken och ansigten, hvad brokigt
hvimmel af granna herrar och damer, som gå in och
ut uti Bazarens prydliga bodar, köpa tyger, böcker,
musikalier, cigarrer, m. m.; hvilken fröjd att se folk
ha mycket pengar! Jag gick ej in, jag såg heldre på
folket utanför. Sedan spatserade vi åt strömmen.
Båtar fulla af folk, fiskare, som i sina små farkoster
lågo stilla och metade, syntes å ömse sidor af bron och
fiskmåsar kretsade i luften, skreko och dykade
stundom ned i vattnet. På strömparterren vaggade
silfverpopplarne, på gräsplanen derstädes lekte vackra barn,
under det de unga mödrarne från de under träden
stående bänkarne vakade öfver dem; vid små bord sutto
mindre sällskaper, som åto glacer, skrattade och
pratade: ensamme herrar roade sig med lektyr och rökte
cigarr; ångslupen Necken sköt fraggande fram på
strömmen och inbjöd på en färd till Djurgården; på vägen
åt Djurgården foro herrar, galopperande på stolta
hästar och vagnar och giggar rasslade af och till. En
sak fick jag imellertid ej veta: nemligen hvem den
granna herrn var som gick öfver Gustaf Adolfs torg, och
för hvilken vakten vid Prins Gustafs palats ropte: ”i
gevär!”

Något vidare har jag icke från Stockholm att
förtälja. Efter en månads vistelse derstädes voro vi klara
derifrån: men, o öde! ännu fingo vi icke vända åt det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kraftman/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free