Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
huru han räddade Hathi den Tyste från att fångas i
en elefantgrop med en påle i bottnen; huru han dagen
därpå själv föll i en mycket skickligt anbragt leopardfälla
och huru Hathi då bröt sönder de tjocka träbjälkarna
omkring honom; huru han mjölkade de vilda bufflarna i
träsket och huru...
Men vi måste berätta en historia i sänder. Vargfar och
Vargmor dogo, och Mowgli rullade en stor sten framför
mynningen av hålan och sjöng Dödssången över dem,
och Baloo blev mycket gammal och stelbent, och även
Bagheera, vars nerver voro av stål och vars muskler voro
av järn, föreföll mindre snabb, då han skulle döda. Akela
blev mjölkvit i stället för grå av bara ålder; hans revben
stucko ut och han gick som vore han gjord av trä, och
Mowgli dödade åt honom. Men de unga vargarna, barnen
i den skingrade Seenoeeflocken, frodrades och förökades,
och när det fanns ett fyrtiotal av dem, herrelösa, snabb-
fotade femåringar, förklarade Akela, att de borde hålla
ihop och följa Lagen och löpa under ens befäl, såsom det
anstode det Fria Folket.
Detta var en sak, vari Mowgli ej gav några råd, ty han
hade, som han sade, bitit i den sura frukten, och han kände
det träd, på vilket den hängde; men när Phao, son av
Phaona (hans far var Grå Spanaren, som varit i Flocken,
när Akela var dess ledare), kämpade sig upp till ledare-
skapet för Flocken enligt Djungelns Lag, och när de gamla
lystringsropen och de gamla sångerna åter en gång bör-
jade klinga under stjärnorna, kom Mowegli till Rådsklip-
pan för gamla minnens skull. Om det behagade honom
att tala, väntade Flocken tills han hade slutat, och han
satt vid Akelas sida på klippan, ovanför Phao. Nu kommo
dagar med god jakt och god sömn. Ingen främling vågade
bryta sig in i de djunglar, som tillhörde Mowglis folk, ty
så kallade de Flocken, och de unga vargarna blevo feta
och starka, och det blev många ungar att föra till Mönst-
ringen. Mowgli bevistade alltid dessa Mönstringar, ty
han mindes den natt, då en svart panter förde en naken
och brun liten gosse in i Flocken och det långa ropet:
»Pröven, pröven noga, o, vargar!» fyllde hans hjärta med
underliga känslor. Eljest brukade han driva vida om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
