Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få
skapat nytt land, där det förut endast var sand? XKroko-
dilen vet det.>
»Nå, men till vad nytta är den kunskapen?» sade schaka-
len. »Floden har ändrats även under mitt korta liv.»
De indiska floderna röra sig nästan alltid omkring i
sina bäddar och ändra sig ibland på sträckor av ända till
två eller tre mil på en årstid, dränkande fälten på en strand
och spridande gott slam på den andra.
>Det finns ingen kunskap, som är nyttigare», sade kro-
kodilen, »ty nytt land betyder detsamma som nya tvister.
Krokodilen vet det. Jo jo män, krokodilen vet det! Så
snart vattnet sjunkit, kryper han upp för de små ränn-
ilarna, som människorna tro inte kunna ge en hund göm-
ställe, och där väntar han. Snart kommer en bonde dit
och säger, att han vill plantera gurkor här och meloner
där, på det nya land, som floden givit honom. Han prövar
slammets godhet med sina bara tår. Strax kommer en
annan och säger, att han vill sätta rödlök och morötter
och sockerrör på de och de platserna. De mötas som båtar
i dritt, och båda rulla ögonen mot varandra under de
stora blå turbanerna. Gamle krokodilen ser och hör. Den
ene kallar den andre »Broder>, och de gå för att staka ut
gränserna för det nya landet. Krokodilen skyndar med
dem från plats till plats, släpande sig mycket tyst fram
genom gyttjan. Nu börja de tvista. Nu säga de hetsiga
ord. Nu rycka de varandra i turbanerna. Nu lyfta de sina
lathier (knölpåkar), och slutligen faller den ene baklänges
i gyttjan och den andre springer sin väg. När han kom-
mer tillbaka, är tvisten avgjord, såsom utvisas av den
förlorade partens järnskodda bambupåk, det enda som
återstår av honom. Men ändå äro de inte tacksamma mot
krokodilen. Nej, de ropa: »Mördare!» och deras familjer
slåss med käppar, tjugu på vardera sidan. Mitt folk är
ett bra folk — höglands-djater — malvaer från Bet.
De dela inte ut slag för ro skull, och när striden är slut,
väntar gamle krokodilen långt nedför floden ur synhåll
för byn, bakom kikarbuskarna därborta. Så komma de
ned — mina bredaxlade djater — åtta till nio i flock under
stjärnorna, bärande den döde på en bår. De äro gamla
män med grått skägg och röst djup som min. De tända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
