Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
särdeles mycket bevänt ens med den bäste bland scha-
kaler, men den här stod alldeles särskilt lågt i sin egen-
skap av halvt tiggare, halvt bov — en lumpsamlare bland
byns sophögar, en förtvivlat feg stackare, eller dum-
dristigt djärv, alltid hungrig och tull av Jist, som dock
aldrig var honom till någon nytta.
»Usch!z sade han, i det han bedrövat skakade på sig,
när han steg i land. »Må den röda skabben förstöra hun-
darna i den här byn! Jag har tre bett för var loppa jag har
på mig, och det bara för att jag tittade — bara tittade, märk
väl — på en gammal sko i ett kobås. Kan jag äta smörja,
jag?» tillade han och krafsade sig under vänstra örat.
>Jag hörde>, sade Adjutanten med en röst, som lät som
när en slö såg går igenom ett tjockt bräde, »jag hörde, att
det låg en nyfödd valp i den där skon.»
»>Höra är en sak, veta en annan», sade schakalen, som
hade en ganska vacker samling ordspråk, som han ploc-
kat ihop genom att lyssna på människorna kring aftonel-
darna i byn.
»Alldeles riktigt. För säkerhetens skull tog jag hand
om den där valpen, medan hundarna voro sysselsatta på
annat håll.»
>De voro mycket sysselsatta», sade schakalen. >Nåja,
jag får väl undvika byn nu en tid under mina jakter efter
en stackars matbit. Jaså, var det verkligen en blind valp
i skon?»
»>Den finns här», sade adjutanten, skelande över sin
näbb på den fulla påsen. >»En liten skräpsak, men rätt
bra att ha nu, då barmhärtigheten är utdöd i världen.»
» Åhåjaja! Världen är järnhård nu för tiden», jämrade
sig schakalen.
Därpå uppfångade hans rastlösa ögon en den minsta
lilla krusning på vattnet, och han återtog hastigt:
»Livet är hårt för oss alla, och jag tvivlar inte på, att till
och med vår utmärkta herre, Trappornas Stolthet och Flo-
dens Avund...>
>En lögnare, en lismare och en schakal äro alla kläckta
ur samma ägg», sade Adjutanten utan att vända sig till
någon särskilt; ty han var själv en överdådigt styv lögnare
för egen räkning, när han ville göra sig besvär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
