Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
och platsen mellan trädstammarna, där tiggarskålen stod
dag efter dag, sjönk och formades ut till ett hål nästan lika
slätt som den bruna skålen själf, och varje djur visste pre-
cis sin plats vid elden. Fälten ändrade färg med årstiderna;
tröskplatserna fylldes och tömdes och fylldes på nytt och
åter på nytt; och åter och åter, när vintern kom, hoppade
langurerna bland de med snöflingornas dun klädda grenarna,
till dess apmödrarna på våren förde sina halvblinda små
ungar upp från de varmare dalarna. I byn ägde få föränd-
ringar rum. Prästen åldrades, och många av de små bar-
nen, som hade brukat komma med tiggarskålen, skickade
nu sina egna barn; och om ni hade frågat byfolket, hur
länge den helige mannen hade bott däruppe i Kalis hel-
gedom vid passets mynning, skulle de ha svarat: +Alltid!>
Så kommo häftigare sommarregn, än man hade sett i
fjällbygderna på många år. I fulla tre månader var dalen
höljd i moln och drypande dimma — ständiga, envisa sky-
fall, avbrutna då och då af åskknall på åskknall. Kalis
-helgedom stod för det mesta över molnen, och under en
hel månad kunde inte Bhagat se en skymt av byn. Den
var begraven under ett vitt tak av moln, som svängde och
skiftade och rullade ihop och svällde ut men aldrig bröto
sig ut ur sina stängsel — dalens strömmande sidor.
Under hela denna tid hörde han intet annat än ljudet av
miljoner små vattenrännilar, ovanför från träden och under
sig utefter marken, silande sig genom tallbarren, drypande
från de i smutsen släpande ormbunkarnas blad och forsande
i nyskurna gyttjekanaler utför stupen. Så bröt solen ge-
nom molnen och drev fram den härliga doften från deo-
darer och rododendrer och den långt bortifrån kommande
rena lukten, som fjällfolket kallar »snölukten:. Det varma
solskenet varade en vecka, och så samlade sig regnet
åter till ett sista skyfall, och vattnet strömmade ned i
stora flak, som flådde skinnet av marken och sprutade upp
igen som gyttja. Purun Bhagat hopade den natten högt
med bränsle på sin eld, ty han var viss om att hans :brö-
der» skulle behöva värme; men icke ett enda djur kom till
helgedomen, huru han än ropade och ropade, till dess han
slumrade in, undrande vad som kunde ha hänt i skogarna.
Det var mitt i den svartaste natten, under det regnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
