Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
nad och vidder. Från den stunden stannade tiden, och
där han satt i helgedomens öppning, kunde han icke säga,
om han var levande eller död, en människa med herra-
välde över sina lemmar eller en del av bergen och molnen
och de växlande regnskurarna och solljuset. Han bru-
kade sakta för sig själv upprepa hundra och åter hundra
gånger ett namn, till dess han vid varje upprepande
tycktes mer och mer förflyttas utom sin kropp och sväva
upp mot portarna till någon utomordentlig upptäckt;
men just som porten höll på att öppnas, drog hans kropp
honom tillbaka igen, och med sorg kände han sig åter in-
neslutas i Purun Bhagats kött och ben.
Varje morgon sattes den fyllda tiggarskålen tyst i kly-
kan mellan trädrötterna utanför helgedomen. Ibland kom
prästen med den, ibland en gårdfarihandlare från Ladakhi,
som hade tagit in i byn och mån om förtjänsten strävade sig
uppför stigen; men oftare var det den kvinna, som hade till-
rett maten på aftonen, och knappast hörbart viskade hon:
»Tala för mig inför gudarna, Bhagat! Tala för den och den,
för hustrun till den och den!» Då och då kunde något mo-
digt barn få den äran att bära skålen, och Purun Bhagat
hörde då pojken sätta ned skålen och springa sin väg så
snabbt som hans små ben kunde bära honom; men Bhagat
gick själv aldrig ned till byn. Den låg utbredd som en
karta under hans fötter. Han kunde se de aftonsamkväm,
som höllos på de runda tröskgolven av sten, därför att detta
var den enda plana ytan; kunde se den obeskrivligt vackra
grönskan hos det unga riset, de indigoblå skiftningarna hos
majsen, de båsliknande små inhägnade jordlapparna med
bovete samt, när tiden var inne, amarantens röda blommor,
vilkas fina frön, som varken äro korn eller skida, giva en
föda, som lagligen kan ätas av hinduerna även i fastan.
Vid årsskiftet liknade hyddornas tak små fyrkanter
av renaste guld, ty det var på taken de bredde ut sina
majskolvar till torkning. Biskattning och skörd, rissådd
och tröskning försiggingo under hans ögon, liksom utbro-
derade därnere på de brokiga fälten, och han tänkte på dem
alla och undrade vad slutet sent omsider skulle bli.
Även i det befolkade Indien kan icke en människa sitta
stilla en dag, utan att vilda varelser springa över henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
