Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
hans lyckliga efterträdares ära. Purun Dass nickade.
Allt det där livet var nu slut för honom; och han kände lika
litet harm eller belåtenhet över det som en människa känner
harm eller belåtenhet över en färglös dröm, som hon drömt
under natten. Han var en Sunnyasi — en hemlös, vandrande
tiggare, beroende för sitt dagliga bröd av sina grannar; och
så länge det finns en munsbit att dela i Indien, svälter varken
präst eller tiggare. Han hade aldrig isitt liv smakat kött och
mycket sällan ens ätit fisk. En fempundssedel skulle ha
räckt till för hans personliga behov av föda under vart och
ett av de många år, under vilka han hade varit oinskränkt
herre över miljoner i guld. Även då han begapades som
ett underdjur i London, hade för honom hägrat hans dröm om
frid och lugn — den långa, vita, dammiga indiska vägen,
med märken över hela sin längd av nakna fötter, den oav-
brutna, sakta framglidande trafiken och den skarpluktande
träröken, som virvlade upp under fikonträden i skymningen,
när vägfararna satte sig ned till sin aftonmåltid.
När tiden var inne att göra den drömmen till verklighet,
tog statsministern sina mått och steg, och tre dagar därefter
skulle det ha varit lättare att söka rätt på en bubbla i de
långa, atlantiska dyningarnas vågdal än att få fatt i Purun
Dass bland Indiens kringströvande, sig samlande och åter
skiljande miljoner.
När natten kom, breddes antilophuden ut på den plats,
där mörkret överraskade honom: stundom i ett Sunny-
asikloster vid vägen; stundom i en helgedom, byggd på jord-
pelare, till Kala Pirs ära, där Jogerna, som utgöra en annan
dunkel avdelning heliga män, brukade mottaga honom, så-
som de bruka mottaga dem, som veta vad kaster och >av-
delningar» äro värda; stundom vid utkanten av en liten in-
disk by, där barnen brukade smyga sig ut med den föda, som
deras föräldrar hade tillagat; och stundom på toppen av de
kala betesmarkerna, där lågan från hans riseld väckte de
dåsiga kamelerna. Det kom alltsammans på ett ut för
Purun Dass — eller Purun Bhagat, som han nu kallade sig
— jord, människor, föda kvittade honom lika. Men omedve-
tet förde honom hans fötter norrut och österut; från södern
till Rothak, från Rothak till Kurnool, från Kurnool till
det i ruiner liggande Samanah och så uppför Guggerflodens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
