Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
komma först till vattnet. Man kunde höra hindarna och
kalvarna fnysa i det snustorra dammet.
Uppåt floden, just där den tröga fåran krökte sig kring
Fredsklippan, stod med sina söner som väktare av Vatten-
freden Hathi, den vilda elefanten, avtärd och grå i månske-
net, vaggande fram och tillbaka — evigt vaggande. Ett
stycke nedanför honom syntes hjortarnas förtrupp; nedanför
dessa åter vildsvinet och den vilda buffeln, och på motsatta
stranden, där de höga träden växte ända ned till flodbräd-
den, låg den plats, som hade upplåtits åt köttätarna: ti-
gern, vargarna, pantern, björnen och de andra.
» Vi lyda i sanning under en lag», sade Bagheera, i det han
vadade ut i vattnet och tittade bort mot raderna av knäp-
pande horn och stirrande ögon, där hjort och vildsvin
knuffade varandra fram och tillbaka. >»God jakt, I alla av
mitt blod», tillade han, i det han sträckte ut sig i hela
sin längd med ena sidan ovanför vattnet. Därpå fort-
satte han mellan tänderna: »Men om inte lagen vore, vil-
ken härlig jakt skulle det inte bli!»
Hjortens snabbspända öra uppfångade den sista meningen,
och en förskräckt viskning löpte genom leden.
»Freden! Minns freden!»
»Fred där, fred!» snörvlade Hathi, den vilda elefanten.
>Freden består, Bagheera. Här är inte passande tillfälle
att tala om jakt.»
>Vem skulle veta det bättre än jag?» svarade Bagheera
och blängde med sina rullande, gula ögon uppåt floden.
»Jag har blivit en sköldpaddsätare, en grodätare. Nga-
ayah! Kunde jag bara också livnära mig genom att tugga
grenar!»
>Ingen skulle önska det högre än vi», bräkte en ung hjort-
kalv, som hade fötts först denna vår och som alls inte tyckte
om Bagheeras yttrande. Hur utmattat djungelfolket än
var, kunde inte ens Hathi låta bli att småfnissa, under det
att Mowgli gapskrattade, där han låg på armbågarna i det
varma vattnet och sparkade upp skum med fötterna.
» Väl talat, lille hornknopp>, muttrade Bagheera. >»När
freden är till ända, skall jag minnas de orden och dig också»,
tillade han och såg skarpt genom mörkret för att nästa
gång med säkerhet kunna känna igen kalven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
