Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
343
— Det är högst angeläget... en kosack kom med det från
överbefälhavarn.
Alla officerarna höllo i spänd väntan sina blickar häftade på
överstens vana fingrar, som bröto konvolutets sigill och drogo
fram den »högst angelägna» skrivelsen. Vad kan det vara?
frågade sig envar. Det skulle kunna vara fullständig reträtt från
Sevastopol för behövlig vila, det skulle kunna vara hela batteriets
kommendering till bastionerna.
— Nu igen! sade översten och slängde harmset papperet på.
bordet.
— Vad är det, Apollon Sergejitj? frågade den äldste officern..
— De begär en officer jämte servis på något mörsarbatteri
där borta. Jag har ju bara fyra officerare och kan själv inte:
kommendera ut full servis, brummade översten, och här kommer
de och begär fler av mig . . . Men någon måste ge sig av, mina
herrar, återtog han efter en paus. Klockan sju vid slagbommen
lyder ordern . . . Kalla hit fältväbeln! Avgör sinsemellan, mina
herrar, vem som skall ut.
— Fänriken har aldrig varit med ännu, sade Tjernovitskij
och pekade på Volodja.
Översten svarade inte.
— Ja, jag vill gärna, sade Volodja och kände hur kallsvetten
bröt fram på rygg och hals.
— Nej, varför det? inföll kaptenen. Det är ju klart att ingen
Vägrar, men det är heller inte nödvändigt att erbjuda sig
självmant. Eftersom Apollon Sergejitj överlämnar saken åt oss, är
det väl bäst vi drar lott liksom vi gjorde förra gången.
Alla samtyckte. Kraut skar några pappersremsor, rullade
ihop dem och lade dem i sin mössa. Kaptenen skämtade och
dristade till och med be översten om vin för att elda tapperheten,
som han uttryckte sig. Djadenko satt mörk. Volodja smålog.
Tjernovitskij kände sig övertygad om att lotten skulle falla på
honom. Kraut var fullkomligt lugn.
Volodja fick dra först. Han tog en remsa som var längre än
de andra, men fick plötsligt för sig att han borde byta, tog en
annan, mindre och smalare, vecklade upp den och läste: »Ut.»
— Det blev jag, sade han med en suck.
— Nå, Gud vare med er då! Det blev övning för er i en hast,
sade översten och såg vänligt på fänrikens upprörda ansikte.
Men nu måste ni skynda er. Vlang får följa med er i servisen,
så blir det litet trevligare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
