Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
275
ett avlägset utdraget, hundrastämmigt: »A-a-a-aa», som nådde
honom från bastionen.
•— Vilka är det som hurrar: de eller de våra?
— Det vet jag inte. Men nu har det redan kommit till
handgemäng, för skjutningen har upphört.
I detsamma sprängde en officer följd av en kosack förbi
fönstret, stannade vid trappan och hoppade av hästen.
— Varifrån kommer ni?
— Från bastionen. Jag måste träffa generalen.
— Kom! Nåå?
— De har attackerat förskansningarna och besatt dem. . .
Fransmännen förde fram kolossala reserver. . . de attackerade
de våra. . . där stod bara två bataljoner, berättade samme officer
som hade infunnit sig förut på kvällen. Han kippade efter andan,
men styrde obesvärat sina Steg mot dörren.
— Har de våra retirerat? frågade Galjtsin.
■— Nej, svarade officern i retlig ton. En bataljon hann fram
i tid ■— anfallet blev tillbakaslaget. Men regementschefen har
stupat och en hel mängd officerare, och jag har order att begära
förstärkning. . .
Med dessa ord begav han sig jämte Kalugin in till generalen,
dit vi inte följa dem.
Efter fem minuter satt redan Kalugin på en kosackhäst (och
satt där på det kvasikosackmanér, som jag har märkt att alla
adjutanter ha en sådan förkärlek för) och red i trav till bastionen
för att framföra några order och invänta underrättelse om
slutresultatet av striden. Furst Galjtsin åter gick ut på gatan och
började vandra fram och tillbaka i den upprörda sinnesstämning
anblicken av en strid vanligen framkallar hos en åskådare som
ej tar del i den.
VI.
Soldater kommo med sårade, som de buro på bårar eller
stödde under armarna.
Det var alldeles mörkt på gatan, endast i ett och annat enstaka
fönster lyste ljus •— på lasarettet och hos några officerare Som
sutto uppe och suddade. Från bastionerna hördes fortfarande
samma kanondunder och gevärssmatter och det blixtrade på den
mörka himlen. Någon gång galopperade en ordonnans förbi,
ibland stönade en sårad och bärarna pratade, några ängsliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
