Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
135
Bjeletskij gjorde sitt bästa i avseende på underhållningen, han
pratade oavbrutet, hade flickorna att bjuda omkring tjichir,
skämtade med dem och fällde oupphörligt frivola anmärkningar
på franska till Olenin om Marjanka, som han kallade »er», la votre,
och uppmanade honom att inte vara blyg. Olenin blev alltmera
beklämd. Han funderade på en förevändning att försvinna, då
Bjeletskij förklarade att namnsdagsbarnet Ustenjka måste bjuda
omkring tjichir med kyssar. Hon samtyckte, men på villkor att
man lade pengar på hennes tallrik som det brukas på bröllop. —
Vad tusan hade jag på den här vidriga tillställningen att göra?
tänkte Olenin och reste sig för att gå.
— Vart ämnar ni er?
— Jag skall gå och hämta tobak, svarade han och ville fly,
men Bjeletskij grep honom i armen.
■— Jag har pengar, sade han på franska.
— Omöjligt att komma härifrån, här måste betalas, tänkte
Olenin, förargad över sin otymplighet. Men varför’ kan inte jag
vara likadan som Bjeletskij? Jag skulle aldrig ha gått, men när
jag nu är här, går det inte an att förstöra deras nöje. Jag måste
dricka som en kosack. Och han grep en »tjapura» (en träbägare
som rymmer åtta dricksglas) fyllde den med vin och tömde den
nästan i botten. Flickorna stirrade häpna, nästan förskräckta på
honom, medan han drack. Tilltaget föreföll dem besynnerligt och
opassande. Ustenjka bjöd dem ytterligare var sitt glas och
kysste dem båda.
— Nu flickor skall vi ha roligt, sade hon, och skramlade med
de fyra penningar de lagt på tallriken.
Olenin kände sig inte betryckt längre. Han blev belt talför.
— Nu är det din tur, Marjanka, att bjuda på vin med kyss,
sade Bjeletskij och tog henne om armen.
— Jag skall ge dig för kyssa-, jag, svarade hon och lyfte
skämtsamt knytnävarna.
— Guffar kan man kyssa för ingenting, inföll en annan flicka.
— Det var en klok en, sade Bjeletskij och kysste flickan, som
fåfängt sökte värja sig. Nej, nu skall du bjuda, återtog han vänd
till Marjanka. Bjud hyresgästen!
Och han fattade henne vid handen, ledde henne bort till bänken
och tvang henne ned bredvid Olenin.
— Vad du är vacker! sade han och vände hennes huvud i profil.
Marjanka gjorde inget motstånd, med ett stolt småleende gav
hon Olenin en_blick ur sina mandelögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
