Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
63
Nazarka var jämnårig med Lukasjka och hade också trätt i
tjänst först samma vår.
Han Var liten och ful, mager och sjuklig och hade en gäll
röst som formligt skar i öronen. Han och Luka voro grannar och
lekkamrater.
Lukasjka satt i gräset på tatarvis och gillrade snaror.
—■ Jag vet inte vems gillret är, det är väl ditt kan jag tro.
— Var det bakom gropen vid platanen? Då är det mitt, jag
satte ut det i går.
Lukasjka reste sig och såg på den fångade fasanen. Han
strök med handen över det mörkgrå huvudet, som tuppen sträckte
ut, förskrämt rullande med ögonen, och tog den i famnen.
— Vi skall koka den med ris. Slakta och plocka den du.
— Skall vi äta upp den själva eller lämna den åt fanjunkarn?
— Det räcker åt honom också.
— Jag törs inte slakta den, sade Nazarka.
— Ge hit!
Lukasjka tog fram en liten kniv undef dolken och gjorde ett
raskt snitt. Fågeln flaxade, men hann inte breda ut vingarna
förrän det blodiga huvudet sänktes och blev hängande livlöst.
— Ser du, så går det till, sade Lukasjka och kastade fågeln
ifrån sig. Det blir en fet stek.
Nazarka såg på tuppen och ryste till.
— Du skall få se, Luka, sade han och lyfte upp fasanen, att
saten kommer att skicka oss på nattbevakning igen. Med »saten»
åsyftade han fanjunkarn. Det är Fomusjkins tur, men honom
har han skickat att hämta tjichir. Varenda natt får vi ge oss ut.
Det är bara oss han ligger åt.
Lukasjka gick visslande utefter kordongen.
— Ta repet, skrek han.
Nazarka lydde.
— Jag skall säga åt honom, det skall jag, återtog Nazarka.
Vi skall säga: vi går inte, vi är alldeles utschasade och därmed
jämnt. Säg honom det, hör du, dig rättar han sig efter. Vad är
det där för sätt!
— Nu har du kommit riktigt i farten, sade Lukasjka, som
tydligen tänkte på andra saker. Struntprat! Det vore annat om
man kördes i väg hemifrån stannitsan om nätterna, det vore
fetsamt. Där har man roligt, men här? Om man är vid
kordongen eller ute på bevakning, det kommer väl på ett ut. Dumbom!
— Ämnar du dig hem till stannitsan?
5 Tolstoj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
