Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En attack. En frivilligs berättelse - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
33
lurviga mössa hade givit sin skimmel slaka tyglar, och med benen
uppdragna i de korta stigbyglarna satt han tyst och orörlig.
(Soldaterna kunde och gjorde sin sak så väl att ban inga order
behövde ge.) Endast ibland höjde ban rösten och skrek åt dem som
lyfte på huvudena. Kaptenens yttre var föga militäriskt men det
var något tryggt och lugnt hos honom som starkt frapperade mig.
— Där är en som är Verkligt tapper, tänkte jag ofrivilligt.
Han var till punkt och pricka densamme som jag var van att se:
samma avmätta rörelser, samma lugna röst, samma uttryck av
öppenhet i det långtifrån vackra men ärliga ansiktet; endast
den mer än vanligt klara blicken förrådde yrkesmannens lugna,
vakna uppmärksamhet. Det är lätt att säga: »densamme som
Vanligt». Men så många skilda nyanser jag lade märke till hos
de andra: den ene ville förefalla lugnare, den andre bistrare, den
tredje gladare än vanligt; på kaptenens ansikte såg man att han
inte ens förstod varför man skulle på något vis förställa sig.
Den fransman som vid Waterloo yttrade: »Da garde meurt
mais ne se rend pas», och andra, i synnerhet franska hjältar, som
fällt historiska yttranden, voro utan tvivel tappra och deras ord
äro ju verkligen värda att minnas; men mellan deras tapperhet
och kaptenens Var det den skillnaden, att om vid vilket som helst
tillfälle något stort ord än hade format sig i min hjältes själ är jag
övertygad att ban ej skulle ha uttalat det: för det första därför att
ban skulle ha fruktat att genom stora ord fördärva en stor sak,
och för det andra därför att då människan känner sig ha kraft
att utföra ett stordåd, behövs inga ord. Detta är enligt min
mening det säregna och stora diaget i den ryska tapperheten; och
måste därför inte ett ryskt hjärta svida, då man bland våra
unga krigare hör ömkliga franska fraser, som vilja imitera ett
föråldrat franskt chevalerie?
Plötsligt hördes några spridda, undertryckta hurrarop från
det håll där den vackre fänriken stod med sin pluton. Vid en blick
ditåt varseblev jag ett trettiotal man, som med gevär i hand och
med tornister på ryggen mödosamt togo sig över en plöjd åker.
De snubblade ideligen men rörde sig ändå framåt och hurrade.
I spetsen sprängde den unge fänriken och svingade sin
uniformsmössa.
Snart voro de försvunna i skogen.
Efter några minuters vilda tjut och gevärssmatter kom en
skrämd häst galopperande ut ur skogen, och i skogsbrynet
uppenbarade sig soldater bärande döda och sårade; bland de senare var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
