Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marknadslivet belyst av rättegångshandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gingo de därifrån till Håkan Sjulssons gård och sökte en
piga vid namn Sara Pedersdotter i Kjäl i Vibyggerå uti
den meningen, att hon skulle spela för dem, såsom hon
tillförene måst göra. När de kommo till Håkans gård,
viste Håkans hustru dem uti en gammelstuga, där ingen
dörr var före, och sade, att Sara hade lyst en man, Peder
Nilsson i Gälsta, dit i stugan till sängs, emedan han var
full och drucken. När båtsmännen tillika med
fjärdingsmannen Johan Jonsson i Utanskog kommo in i stugan,
låg Peder Nilsson i sängen fram vid balken och sov och
hade ena benet hängande över sängbalken, och hans
kortrock var frampå, med reverens sägandes, överspydd.
Något spel fingo männen emellertid ej höra, ty flickan hade
tröttnat på att spela. Men efterspel följde på tinget 1644.
Att man på marknaden hade tillfälle att "bjuda lyckan
handen", framgår av ett yttrande på Härnösands rådstuga
1696. Misstänkt för stöld, fick en person vid namn Per
Antonsson redogöra för det sätt, varpå han fått penningar
i sina händer, och nämner han därvid bl. a., att han
"vunnit något med tärningarna" på torget i marknaden.
Ett annat nöje i förening med tävlan om vinst var "att
spela på oxen". Detta tillgick på följande sätt. Några
personer köpte på marknaden en oxe och inbjödo så
menigheten att deltaga i ett lotteri om denna och i ett
därmed förbundet samkväm. Lotter såldes, och på en bestämd
dag skedde dragningen. Och det var denna, som var det
roliga. Helt plötsligt kunde då en köpsven i Härnösand
eller en av söderstädernas fiskare bli den lycklige ägaren
av en värdefull oxe. De, som ägde oxen och satte den på
lotteri, kallades intressenter, den, som skötte om lotterna
och ekonomien, notarius, och traktören hade bestyret om
välfägnaden.
Under Korsmässmarknaden år 1690 förekom ett sådant
lotteri, som lät mycket tala om sig. Därvid skulle
nämligen ej gått riktigt lagligt till, och eftersom de förment eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
