Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handla, och jag tror därför, att det nu måste bli en ändring
till det bättre. Det var en stark storm, som var satt i rörelse, den kunde inte hejdas i ett slag, men det, som fru Holm och syster Edit har börjat, det är ändå ett verk av det goda slaget, och det ska bära det goda verkets frukter.
När frälsningskaptenen säger detta, är hon inte längre
ensam med David Holms hustru. David Holm själv och hans
kamrat Georges eller, kanske rättare sagt, deras vålnader har trängt in i rummet, medan hon talade, och har stannat nere vid dörren.
David Holm är inte mer bunden varken till hand eller fot. Han följer körkarlen utan att behöva tvingas, men då han nu märker vart han har blivit förd, uppstiger åter en häftig ovilja inom honom. Här skulle väl ingen dö. Varför då nödga honom att återse hemmet och hustrun?
Han ämnar just vända sig till Georges med en vredgad fråga, då denne ger honom ett tecken att hålla sig stilla.
David Holms hustru höjer huvudet, liksom uppmuntrad av den andras kraftiga övertygelse.
— Den som ändå kunde tro, att det vore sant! suckar hon.
— Det är sant, säger salvationisten och ler mot henne. I
morgon dag blir här ändring. Fru Holm ska få se, att hjälpen kommer med det nya året.
— Det nya året, upprepar kvinnan. Ja, det är ju nyårsnatt, det hade jag så när glömt bort. Hur sent kan det vara, tror kapten Andersson?
— Vi är långt inne på nyåret redan, säger den tillfrågade
och ser på sin klocka. Det fattas en kvart i två.
— Men då ska kapten inte sitta längre hos mig, säger kvinnan. Kapten måste gå hem och lägga sig. Jag är så lugn
nu, ser kapten.
Frälsningskaptenen ger henne en prövande blick.
— Det är nog inte så riktigt helt med det där lugnet, säger hon.
— Kapten ska vara alldeles trygg för mig, säger hustrun. Jag vet allt, att jag har sagt svåra saker i natt, men det är över nu.
— Tror fru Holm, att ni kan lägga alltsammans i Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
