Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
X.
Om det vore möjligt att göra sig hörd i det här förskräckliga gnisslet och slamret, så ville jag säga Georges ett ord till tack för att han har hjälpt dessa två, syster Edit och min bror, i deras tyngsta ögonblick", tänker David Holm. "Jag vill inte göra honom till viljes i att avlösa honom i hans syssla, men jag ville gärna visa honom, att jag förstår hur han har bistått dem."
Knappt har han tänkt detta, förrän körkarlen drar in
tömmarna och stannar hästen, alldeles som hade han
förnummit hans tankar.
— Jag är bara en fattig stympare till körkarl, säger han.
Ibland lyckas jag väl hjälpa någon, men lika ofta händer
det, att jag misslyckas. Dessa två var lätta att frakta över
gränsen, därför att den ena längtade så ivrigt till Guds
himmel och den andre hade så litet, som band honom vid
jorden. Vet du, David, fortfar han och anslår helt hastigt
den gamla, kamratlika tonen, att mången gång, då jag har
suttit här i kärran och lyssnat, så har jag tänkt för mig
själv, att om jag bara kunde få ett säkert bud till
människorna, så skulle jag vilja sända dem en hälsning.
— Det kan jag nog tänka mig, säger David Holm.
— Du vet, David, att det ingen sorg är att vara skördeman, då åkern står full av mogen säd. Men om någon skulle vara tvungen att gå ut och meja ner arma växter, som inte vore mer än halvvuxna, det skulle han tycka vara ett grymt och otacksamt arbete. Den husbonden, som jag tjänar, han anser sig också för god till sådant och lämnar det alltsammans till mig, fattig körkarl.
— Jag har förstått, att det måste vara så, säger David
Holm.
— Om bara människorna visste, säger Georges, hur lätt det är att hjälpa dem över gränsen, som har sitt arbete färdigt och sina plikter fyllda och banden nästan redan slitna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
