Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men jag hörde på hennes svar, att hon blev ledsen. Hon
sa rentut till honom, att hon hellre ville, att han stannade, så att hon finge strida med honom än en tid.
Då beklagade han detta, men han kunde ändå inte stanna,
därför att han var stadd på resa genom Sverige för att söka
efter en person, som han nödvändigt måste ha reda på. Det
fanns ingen ro eller rast för honom, förrän han funne den
personen.
Och vet Gustavsson, syster Edit frågade med sådan tydlig
ängslan efter vem denna person var, att jag var färdig att
viska till henne, att hon skulle ta sig i akt och inte ge sig till spillo inför en sådan man. Men han tycktes ingenting märka, utan svarade bara, att om han funne personen i fråga, skulle det säkert bli henne kunnigt. Han hoppades, att hon då skulle glädja sig med honom över att han inte mer behövde dra land och rike omkring som en fattig
luffare.
Därmed gick han, och han måtte ha hållit ord, för vi såg
inte vidare till honom. Jag hoppades, att vi aldrig mer
skulle behöva ha något med honom att göra, därför att han
syntes mig föra olycka med sig, var han visade sig. Men
nu hände en dag, att en kvinna kom opp till syster Edit på
slumstationen för att fråga efter David Holm. Hon
anförtrodde henne, att hon var hans hustru, som inte hade kunnat stå ut med hans dryckenskap och dåliga levnad, utan hade övergivit honom. Hon hade smugit sig bort i hemlighet och tagit barnen med sig och flyttat till vår stad, som låg så långt från deras forna hem, att det inte hade fallit honom in att på allvar söka henne här. Hon hade nu fått arbete på en fabrik och var så väl lönad, att hon kunde försörja sig och de sina. Och det var en välklädd kvinna, som ingav förtroende och aktning, och hon hade blivit ett slags föreståndarinna för de unga flickorna, som arbetade på fabriken, och hade redan kunnat förtjäna så mycket, att hon hade skaffat sig ett trevligt hem med tillräckligt av möbler och husgeråd. Men förut, medan hon ännu hade bott kvar hos sin man, hade hon inte ägt nog till föda åt sig och barnen, utan de hade måst svälta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
