Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kontinentalsystemets verkningar för Englands och fastlandets ekonomiska lif - IV. England - Napoleons lifsmedelspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLAND
241
fattningen, att man skulle skada en fiende genom att tillföra honom
lifsmedel.1
Men visserligen följde det icke af en sådan uppfattning, att
lifs-medclsexport under alla förhållanden skulle anses olämplig eller ens
betraktas med sneda blickar. Så snart lifsmedelstillgången inom landet
ansågs säkerställd, inställde sig nämligen det allmänna intresset för
export utan vidare, och härskaren öfver sådana typiska
lifsmedels-eller njutningsmedelsexporterande länder som Nordtyskland, Italien
och Frankrike kunde svårligen tänkas ställa sig på någon annan
ståndpunkt, då han eljest hyllade den merkantilistiska eller »bullionistiska»
politiken. Därför var det endast naturligt att han i ett redan förut
ett par gånger citeradt bref till sin finansminister Gaudin 1810 talade
om sitt syfte att genom smuggling gynna den franska
lifsmedelsexpor-ten samt importen af mynt, liksom att han lät Champagny samma år
meddela franske ambassadören i Petersburg, tydligen med anledning
af klagomål från rysk sida, att han gaf licenser för export af vin och
spannmål såsom nyttig för sina länder, utan närmare undersökning af
hur engelsmännen sedan behandlade de licensförsedda fartygen.
Likaledes kunde han i ett af d:r Rose citeradt bref (den 28 juli 1809) till
t. f. inrikesministern Fouché, hvari vredens åskor släppts lösa, rasa
öfver påståendet att han i och för sig skulle afvisa export, som han
tvärtom ansåg hindras af engelsmännen, ej af honom; »det förekommer
export, så snart det förekommer möjlighet till afsättning». Icke ett
enda af dessa bref lika litet som något annat mig bekant innehåller
en antydan om sträfvan att skada England genom lifsmedelsexport
men väl en tydlig afsikt att därigenom gagna Frankrike.
Sammanhanget framträder tydligt i de ryktbaraste fallen, då en uppdrifven
spannmålsexport från Frankrike, Holland och Flandern till England
ägde rum åren 1809 och 1810. Under 1809 uppges omkr. 90,000 ton
hvete utom annan spannmål ha kommit därifrån, och af den
enastående importen året därpå — utan afdrag för export 353,500 ton hvete
och 135,400 ton annan spannmål till ett sammanlagdt värde af öfver
1 Till ärkekanslcrn Cambacérès 5, 25 apr. 1807, till Eugène 6, 31 aug., 24 sept.
1810, olika »Notes» (kejserliga diktamina) 13 jan., 8 febr.. 11 mars 1812,
(Cor-resp. de Nap. resp, nr 12 297, 12 470, 16 767, 16 855, 16 946, 18 431, 18 485,
18 568), till ital. finansmin. 22 mars 1813 (Lettres inéd., ed. Lecestre, nr 972). —
Pasquier, Histoire de mon temps. Mémoires I (1893) kap. 21. •— Chaptal,
Souvenirs 291 f. — Levasseur, Hist d. cl. ouv. 1789—1870 I 341, 477 n. 5. — Vandal,
Napoleon et Alexandre Ler III 339, 459.
16—181359. Heckscker Kontinentalsystemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
