Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kontinentalsystemets inre historia och tillämpning. Smugglingen och korruptionen — Mätsystemet och fiskalismen - Licenssystemet - England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LICENSSYSTEMET I ENGLAND
143
samstämmiga upplysningar till den grad genomfördt, att det allra mesta
af ej blott Englands utrikeshandel utan af hela världens sjöhandel
drefs med engelska licenser, hvilket ej hindrade att exempelvis
Helgo-landsköpmännen kände sig begränsade i sin verksamhet genom att
ej få så många licenser de önskade. Genom licenssystemet låg i själfva
verket så godt som hela makten öfver utrikeshandeln i engelska
regeringens och närmast i handelsministerns hand. Redan detta var nog
att föranleda ständiga angrepp mot hela systemet från oppositionens
sida, liksom det väckte stor ovilja hos affärsvärlden, som redan börjat
betrakta statens oförmåga att bedöma kommersiella frågor nästan
såsom ett axiom. Visserligen hade det vid två olika tillfällen, 1805
och 1807, gifvits vissa generella undantag från gällande föreskrifter,
särskildt för import till England af lifsmedel och råvaror. Men
köpmännen ansågo tydligen, och sannolikt på grund af vunnen dyrköpt
erfarenhet, att flottans fartygschefer och enskilda kapare ej afhöllo
sig från att uppbringa andra fartyg än dem som hade formliga licenser
och fortforo därför att taga ut sådana äfven när det strängt juridiskt
sedt var öfverflödigt.
Detta sakernas tillstånd kunde enligt oppositionens mening ej
upphöra, förrän man afskaffat de påbud, från hvilka licenserna medgåfvo
befrielse i de individuella fallen. Oppositionen betraktade sålunda
licenssystemet som en ytterligare olägenhet af Orders in Council och
inbegripna i samma fördömelse som dessa. I underhuset voro
oppositionens hufvudtalare i ekonomiska frågor, särskildt junior chef en för
den ännu världsberömda firman Bäring Brothers & Co., Alexander
Bäring, advokaten Henry Brougham och Francis Horner, upphofsman
till och ordförande i 1810 års ryktbara valutautskott (Bullion
Commit-tee), därför outtröttliga i sina angrepp på licensväsendet. De två
förstnämnde fullföljde jämte bl. a. juristen J. Phillimore (författare till
skriften Reflections on the Nature and Extent of the License Trade,
1811) kampanjen äfven utanför parlamentet, Bäring särskildt genom sin
skrift An Inquiry into the Causes and Consequences of the Orders in
Council (1808). Oppositionens angrepp bemöttes emellertid från
regeringens sida med att licenser skulle behöfvas lika fullt, också om
Orders in Council och blockaderna alldeles upphäfdes 1812
förklarade dåvarande utrikesministern lord Castlereagh, att ej en
femtedel af licenserna berodde på Orders in Council — nämligen som
form för dispens från förbudet att handla med fienden. Och eftersom
denna handel allmänt ansågs lika själfklart böra vara förbjuden i lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
