Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Kontinentalsystemet i Europa 1808—1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 KAP. II. KONTINENTALSYSTEMETS TILLKOMST OCH YTTRE FÖRLOPP
på den västligaste af Sydeuropas halföar alldeles motsatt förlopp mot
på de två öfriga. Inverkan på kontinentalsystemet förmedlades delvis
af de militära förhållandena, i det att kustskyddet vid Nordsjön
försvagades med anledning af de truppstyrkor kriget på Pyreneiska
half-ön kräfde, men långt mer betydde det spanska upproret för
kontinentalsystemet genom sina följder för kolonialhandeln och Napoleons
kolonialvälde. Den senaste skildraren af Napoleons kolonialpolitik,
den tyske historikern Roloff, har visat hur af görande händelserna i
Spanien gjorde slut på Napoleons koloniala planer, som förut till stor
del byggt just på de spanska besittningarna. Från att ha varit baser
för kaperierna mot Englands handel vände deras öfvergång till fienden
udden emot resterna af det franska kolonialväldet, som bit för bit föll
i engelsmännens händer. I januari 1809 intogs franska Guyana, i april
Martinique, i juli den ursprungligen spanska delen af Haiti (Santo
Domingo) — den franska delen (St. Domingue) hade då redan i sex år
varit i de upproriska negrernas våld —■ och samtidigt i Afrika Senegal;
under 1810 föll först Guadeloupe som sista franska besittning i Amerika
samt därpå de återstående afrikanska kolonierna Ile-de-France
(Mauri-tius) och Réunion. Samma år hade visserligen Java äfven till namnet
öfvergått till Frankrike, genom dess moderland Hollands annexion,
men äfven denna stora ö föll till sist i engelsmännens händer, i
september 1811. Den lära Napoleon förfäktat alltsedan Milanodekretets
dagar — visserligen ej alldeles utan återfall ■— nämligen att det ej
funnes några neutrala och att alla kolonialvaror vore engelska, hade
han därmed det tvifvelaktiga nöjet att se verkligheten ex post facto
ge sin bekräftelse. Men tydligen öppnade detta å andra sidan på visst
sätt ökade chanser för politiken att »besegra England genom öfverflöd»
och gjorde honom ej mindre utan snarast mer ifrig att med alla
tillgängliga medel sörja för den kontinentala själfblockadens obevekliga
genomförande.
I England gaf man emellertid under 1809 uttryck åt sin
uppfattning om tryckets lindring genom en ny Order in Council den 26 april,1
hvarigenom blockaden begränsades till att omfatta Holland till och
med Ems samt Frankrike, med deras kolonier äfvensom af dem
beroende besittningar, och Nord-Italien till Pesaro och Orbitello
(ungefärligen inklusive Toskana, det gamla Etrurien). Orders in Council af
11 november 1807 förklarades upphäfda; men i realiteten tillämpades
politiken oförändradt genom sättet för licensgifning. En allmän opti-
1 Tryckt hos Martens, Nouv. rec. I 483.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
