Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Kontinentalsystemets landvinningar 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDVINNINGAR 1807
85
För sammanhangets skull ha de engelska motåtgärderna efter
Berlindekretet fullföljts till 1807 års slut och t. o. m. något däruföfver.
Emellertid hade år 1807 på fastlandet varit rikt på väldiga händelser
med vidtgående följder för kontinentalsystemet. I Tilsit hade Napoleon
fått Ryssland att ansluta sig till den stora repressaliepolitiken, för den
händelse dess medling af fred mellan England och Frankrike
misslyckades, såsom fallet naturligtvis blef. Københavns bombardering,
Cannings — som man nu vet — alldeles öfverflödiga våldsåtgärd mot
Danmark, hade helt och hållet kastat detta land i Napoleons armar
och gjort dess härskare kronprins Frederik (snart Frederik VI) till en af
hans få uppriktiga bundsförvanter, medan Napoleons eget öfverfall
på Portugal hade gjort slut på detta lands själfständighet, sedan
kungafamiljen flytt till Brasilien. Europas öfriga stater voro antingen
mer eller mindre rena lydriken under Frankrike eller åtminstone så
nyligen besegrade af Napoleon, att de ej kunde .tänka på att motsätta
sig Berlindekretets införande. Till den förra kategorien hörde Italien
(Nord-Italien), Fiolland, Neapel, Rhenförbundet och i hufvudsak ännu
Spanien, till den senare Preussen och Österrike. Utom alla dessa
förmåddes kungariket Etrurien (Toskana) till underkastelse genom
militär ockupation och de öfriga italienska områdena genom lämplig
påtryckning; t. o. m. Turkiet förband sig att utestänga engelska varor.
Af särskild vikt härvid var, att den stora förmedlingspunkten Livorno
genom Etruriens undergång som själfständig stat blef stängdt för
Englands handel. Det fanns därför vid 1807 års slut på fastlandet icke
mer än en enda stat som öppet vägrade att ingå i kontinentalsystemet,
och detta var Sverige, Englands ende bundsförvant, mot hvilken
Ryssland därför också nu på Napoleons anstiftan förberedde det angrepp,
som skulle sluta med Finlands förlust och Gustaf IV Adolfs afsättning.
Kontinentalsystemet hade sålunda redan under sitt första år fått en
territoriell utsträckning långt utöfver t. o. m. de djärfva planer som
föresväfvat dess upphofsmans föregångare under konvents- och
direk-torietiden, då de talade om en spärrning från Tajo till Elbe eller från
Gibraltar till Texel.
Samtidigt hade Napoleon arbetat vidare på systemets inre byggnad
i former som hufvudsakligen tillhöra nästa kapitel. Efter att närmare ha
reglerat behandlingen af engelska fartyg och varor på den särskildt
utsatta nordtyska kustlinjen gaf han vissa där gifna bestämmelser
giltighet för sitt kejsardöme genom det s. k. första Milanodekretet den
23 november 1807, med detaljerade bestämmelser om hur det skulle
[-Kontinentalsystemets landvinningar-]
{+Kontinental-
systemets
landvinnin-
gar+} 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
