Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - II. Sjöspärrning - Kaperiernas uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till vinst. Högst karakteristiskt motiverar sålunda en engelsk jurist
Manning gagnet af dessa frivilliga kapare med den »liberala»
åskådningen om en privat, på förvärfsbegär grundad verksamhets företräde
framför statsdrift, i det att »enskild vinningslystnad» därigenom
åstadkom rustningar, som eljest skulle kräfva en betungande och motvilligt
åtagen beskattning.[1] Men detta gällde ej blott den privata
kaparflottan utan äfven själfva krigsflottan, där kaperierna utgjorde en
förvärfskälla för befäl och manskap af största betydelse för deras villighet
och nit. Hur djupt rotadt hela detta föreställningssätt ännu för hundra
år sedan var, belyses bäst af en skrift från denna tid, som kanske öfver
hufvud taget ger klarare föreställning om spärrningspolitikens
förutsättningar än någon annan, nämligen James Stephens bok War in
Disguise; or, the Frauds of the Neutral Flags, publicerad samma dag
som slaget vid Trafalgar (21 oktober 1805) och inom fyra månader
utkommen i tre engelska och två amerikanska upplagor.
Betydelsen af ej blott denna bok, som betecknande nog utgifvits
på nytt under det nu pågående kriget såsom ett bidrag äfven till dess
problem, utan äfven af dess författare kommer att framgå af åtskilliga
punkter i det följande, och några ord om den senare äro därför
behöfliga. James Stephen, stamfader till åtskilliga framstående engelska
ämbetsmän, jurister och författare, var advokat i Prize Appeal Court
of Privy Council, den högsta prisdomstolen, och hade såväl i denna
egenskap som tidigare under advokatverksamhet i Västindien
förvärfvat intim kännedom om handelsförhållandena under det långa
sjökriget liksom om rättsreglernas tillämpning på dem. Utom att
han sålunda ägde stora insikter på området var han långt ifrån att
företräda någon brutal ytterlighetsståndpunkt, hvilket kanske bäst
framgår af att han, som var svåger till den store slafbefriaren
Wilberforce, liksom denne var en utprägladt religiös personlighet och
ägnade stora delar af sitt lif åt att bekämpa negerslafveriet. Hans
uttalanden om kaperierna få däri sin rätta bakgrund. Han uppehåller
sig länge vid den orätt som vederfares »våra tappra och förtjänta
medborgare, kaparna», om de nödgas se värdefulla laster, sitt »lofliga byte»,
ständigt passera förbi stäfven; »det är plågsamt att tänka på,
huruledes dessa tappra män gå miste om den långväga tjänstens
traditionella frukter, samtidigt med att de äro underkastade hårdare strapatser
än vanligt». Framställningen af kaperiernas betydelse som lockelse
för sjömännen kan förtjäna citeras in extenso:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
