Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - I. Handelspolitik - Eden-fördraget 1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återvända till traditionerna före 1786. Af nyare forskare är det särskildt
Albert Sorel, som i sitt monumentala arbete L’Europe et la
révolution française (1885—1904) med outtröttlig om än något tröttande
ihärdighet begagnar hvarje tillfälle att framhålla och understryka
enhetligheten i den franska politiken före och efter revolutionen. Han
söker på nästan alla den yttre politikens områden framställa de franska
revolutionärerna af olika färger som omedvetna efterföljare till
Richelieu, Mazarin och Ludvig XIV samt lika omedvetna föregångare till
Napoleon, hvilkens politik alltså likaledes nära nog helt och hållet
framställes som en fortsättning af Frankrikes traditionella. Den
ödesbestämda ofrånkomligheten i denna utveckling har Sorel utan tvifvel
öfverdrifvit, såsom Harald Hjärne påpekat i sin märkliga bok
Revolutionen och Napoleon (1911); och öfver hufvud taget kan det väl
sägas, att den djupaste uppfattningen ej består i att föreställa sig samma
slags figurer ständigt uppträda på nytt, blott omklädda i kostymer
från olika perioder. Men just på det ekonomiska området, som ej
framträder mycket i Sorels rent utrikespolitiskt orienterade
framställning, är sammanhanget med det förflutna mycket starkt. Såsom väl
bekant är, hade revolutionsmännen tagit de starkaste intryck af
Rousseau men däremot efter hvad det vill synas mycket svaga af
såväl fysiokraterna som den engelska liberalismen, och de stodo
alltså så godt som helt och hållet under den gamla ekonomiska
åskådningens bann. Under dessa förhållanden låg det nästan i sakens natur,
att Edenfördraget icke blott skulle bli en isolerad episod utan att det
rent af skulle påskynda återgången till det gamla, emedan den
handelspolitiska försoningen med England var ett verk just af den hatade
och föraktade gamla regimen.
Hufvudrollen vid återgången till handelskrigspolitiken spelade
emellertid naturligt nog de allmänna politiska förhållandena; och
därför dröjde det några år innan ändringen kom till genombrott.
Konstituerande nationalförsamlingen antog 1791 en ny tulltariff, som efter
starkt protektionistiska förberedelser kom att innebära ganska
måttligt tullskydd. Frankrike och England voro då ännu i fred med
hvarandra, och Edenfördraget respekterades å ömse sidor. Emellertid
framgick tendensen redan nu, icke blott genom många uttalanden
mot den engelska konkurrensen utan äfven i handling, genom
tullhöjningar på kläde och andra yllevaror från hertigdömet Berg, det
redan då blomstrande textilområdet på östra Rhenstranden, hvilket
skulle komma att spela en stor roll i kontinentalsystemets historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
