Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstitutionella styrelsesättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphörande av ståndens rätt grundas å samfälda val.
Det heter därefter: »För konungamakten — och jag
är i själ och hjärta en svensk rojalist — ser jag hos
oss ingen fara, nämligen av dessa principer, men väl
av deras motsats, den till undergång allt mera ledande
stånds-regeringen — ingen fara, om nämligen
konungamakten vill uppriktigt basera sig på sitt gamla svenska
och tillika sitt enda nya stöd, som är lagen — lagen,
som just i sin allmänna kraft måste vinna mer, ju mer
den lossat sig från korporativa och personella intressen,
och som ger, just genom den individuella utvecklingens
innersta samband med det allmänna, en oemotståndlig
makt åt den i vår tid, vars kallelse det är att göra
den gällande, och som känner denna kallelse. I
republikansk anda måste visserligen en sådan konungamakt
handla — den är och kan hädanefter ej vara annat än
en högsta, genom ärftlighet försäkrad magistratur; men
jag är övertygad, att den inom detta nya, ännu ej
exploaterade fält äger omätliga resurser.»
De hopade tankarnas som så ofta hos Geijer starkt
koncentrerade form må ju göra, att uttalandet noga
måste begrundas, innan man kan genomtränga dess
mening i alla detaljer. Men så mycket är klart, att det
hos Geijer icke finnes en tanke på att utsträcka vad
han en gång sagt om den gamla svenska
konungamakten till att gälla även om den nya. Så mycket är
också klart, att den, som uttryckligen betonar, att
konungamakten måste handla »i republikansk anda», vilket
vill säga just detsamma som vi skulle uttrycka med att
den måste lämna fritt rum för folklig självstyrelse, och
som slutligen så att säga anvisar konungamakten dess
plats i det nya samhället genom orden: »den är och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
