Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höljde sig med ära. och hänvisade målarna att i stället för
den då levande Napoleon I:s fältslag måla Alexander den
stores, på 300-talet före Kristus. Detta, sade man. vore
ädlare och värdigare ämnen. Romantikens litterära rörelse
framkallade nya ämnen också för konsten. Alan påvisade
det fosterländska, i Sverige således det fornnordiska eller
händelser ur svenska historien. Eller också framhöll man
det fantasiväckande och färgrika i bilder frän Österlandet,
turkar och araber eller åtminstone italienare och spanjorer
i folkdräkt. Så småningom började man påpeka, att
natio-naldräkter med vackra färger funnos även i Sverige,
Tyskland, Frankrike eller Norge, och man målade då modeller,
utklädda i dylika. Slutligen började man anse, att det
viktigaste var hur tavlan var målad och att det ej var
tillräckligt att man målade en dalkarl, utan att huvudsaken
var. att man målade denne dalkarl riktigt bra, lika bra.
som de gamla holländarna målade bilderna frän sitt
hemland under 1600-talet, d. v. s. så, att konstkännare glädja
sig at varje penseldrag, ät varje färgfläck. Det var detta
man nu lärde i den tyska staden Düsseldorf vid Rhen.
och många unga svenskar reste dit för att studera. Bland
dessa voro August Jernberg och Ferdinand Fagerlin de
mest betydande ur konstnärlig synpunkt.
August Jernberg föddes 1826 i Gävle, studerade i
Stockholm och kom 1854 till Düsseldorf, där han stannade i
nära . ett halvt århundrade, till sin död år 1896.
Jernberg är kolorist, d. v. s. han har en särskilt god känsla
för färgen och stämmer tillsammans sina färgtoner, så att
de klinga vackert ihop liksom harmonierna i en
musikalisk komposition. Han har sinne för små, obetydliga
ämnen, men gjorde av dessa tavlor nagot mera betydande
än andra kunde göra av sina stora ämnen (bild 58). Ser man
på hans tyska Bondgubbe (tavlan tillhör Nationalmuseum),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
