Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett ungdomsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över räcket och undrade vad som hänt. Polis kom med
anteckningsbok, nattvandrare strömmade till,
folksamling, undran, »skingra er!»
Jag upprepade detta ett par gånger med lämpliga
mellantider och skulle just kasta ner en pjäs till, då
plötsligt en ung skaldinna i laget sade: — Nej, herr
Engström, nu kan vi det där. Jag observerade er
redan första gången ni kastade!
Jag bekände kort och måste berätta i vilket dilemma
jag verkligen befann mig. Jag hade ju lovat Ludwig
Thoma på hedersord att kasta in en sådan där möbel
i vaktparaden. Jag hade bara ett tillfälle att hålla mitt
heliga löfte, ty i morgon kväll skulle jag resa till
Sassnitz.
Alla stirrade på mig som på en galning.
Vaktparaden, Preussen, kejsaren, Deutschland über Alles — jag
var dårhusmässig!
— Jag kommer att göra det, ty jag håller alltid
mina löften och jag vill ha vittnen till min handling
för att kunna telegrafera till Thoma att jag uppfyllt
hans krav på min heder. Jag anhåller vördsamt att
samtliga här närvarande följa mig i morgon och på
försiktigt avstånd konstatera faktum!
Någon så oförställd förvåning har jag troligen aldrig
förr eller senare sett hos en publik. De trodde faktiskt
att jag var skvatt galen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
