Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
mänsklig värksamhet. Detta systematiska
undertryckande at drifterna eller passionerna kan visserligen passa för
ett litet antal egendomligt skapade individer, men ej för
flertalet människor. Mycket, som de spiritualistiska
moralisterna anse som fel och synder, är det emellertid ej
i värkligheten. Man Bkall förgäfves försöka göra
människorna fullkomliga, utan vi måste nöja oss med relativt
goda och nyttiga människor. Och det märkliga inträffar
ej sällan, att människor, som ha sina fel och svagheter,
kunna vara lika nyttiga ocli goda, ja nyttigare och bättre
gentemot sina medmänniskor och samhället än mången,
som lefver ett asketiskt lif.
Det är emellertid något osympatiskt hos dessa
felfria, ständigt moraliserande människor, som vilja ha alla
stöpta i samma form och efter sitt eget hufvud.
Alldeles som om moralen vore absolut eller sådan de uppfatta
den och lärt den af sina läromästare. De bli ofta
orättvisa mot andra, kunna förbittra deras lif och äfven
skada dem genom sina omdömen, synnerligast som de anse
sig ha rätt att fälla de strängaste domar öfver dem, som
de anse vara. felaktiga och syndiga.
Den berömde holländaren M. Mæteblinck säger
träffande i Den underbara trädgården: »En karaktärs
fullkomning är efter den vanliga uppfattningen alltför ofta
en steril afhållsamhet, ett slags ataraxi, en nedsättning
af det instinktiva lifvet, som på det hela taget dock är
den enda källan till allt annat lif, hvaraf vi lyckas blifva
delaktiga. Om vi inom oss förkväfva alla lifvets yttrin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
