Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Så dog alltså Stenka. Så gjorde de slut på en
människa, yttrade Konovalof långsamt. Men i alla fall kunde
man leva på den tiden, hade sin frihet, kunde gå vart
man ville och vara glad. Nu är det så stilla och fredligt
överallt, en sådan ordning... om man betraktar livet
från sidan, så är det idel fridfullhet. Vi läser böcker, får
lära allt möjligt.. . Men ändå står människan utan skydd
och ingen tar hand om henne. Att synda är förbjudet, men
att icke synda är omöjligt... På gatorna är det nog
ordning, men i själen — där är det oreda och villervalla.
Och ingen kan förstå den andre!
— Nå, Sascha, hur har du det nu med Kapitolina?
frågade jag.
— Vafalls? spratt han till. Med Kapka? Den visan är
slut... Och han slog avgörande ut med handen.
— Jaså, du har gjort slut på det?
— Jag? Nej .. . hon har själv gjort slut.
— Hur då?
— På ett mycket enkelt sätt. Hon håller sig vid sitt
och vill inte veta av något annat. . . Allt blir vid det
gamla, utom det att förut söp hon inte, men det har hon
börjat på med nu ... Ta du ut brödet ur ugnen, jag lägger
mig och sover.
I bageriet blev det tyst och stilla. Lampan rök,
emellanåt klapprade ugnsluckorna, och skorpan på de
ny-gräddade bröden smällde, där den stod och torkade. På
gatan utanför våra fönster stodo två nattväktare och
pratade. Och ännu ett annat underligt ljud nådde då och
då mina öron, om det nu var en skylt, som gnällde, eller
en människa som jämrade sig.
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
