Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jemeljan Piljaj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ta hit, ifall du vill ge oss något, men gyckla inte, ditt
missfoster! Har du strövat omkring på stäppen så länge,
att du förlorat all medkänsla? Du ska få dig en sinkadus
i skallen av mig, så att du inte kan säga "pip" en gång!
De båda herdarna blevo rädda och sprungo upp för
att ställa sig emot oss med sina långa stavar.
— Aha, bröder små, är det på det viset ni ber! ... Nå,
kom hit bara!
Jag tvivlade icke alls på, att de fördömda karlarna
verkligen ville prygla upp oss. Också Jemeljan hade, att
döma av hans knutna nävar och vilt flammande ögon,
den redligaste avsikt att öppna ett slagsmål. Men jag å
min sida kände varken lust eller kraft att ta del i bataljen
och försökte därför försona parterna.
— Håll, bröder! ropade jag. Min vän blev bara litet
het, det är väl inte så farligt! Ge oss en smula tobak,
om ni har råd till det, så ska vi sedan dra våra färde.
Michael såg på Nikita, och Nikita såg på Michael, och
så skrattade de bägge två:
— Så där skulle ni ha talat med detsamma!
Michael stack handen i fickan på sin blus och tog fram
en stor tobakspung, som han räckte åt mig:
— Se där, ta dig tobak!
Nikita tog å sin sida en stor kaka bröd och ett stycke
salt fläsk ur ränseln. Jag tog emot det erbjudna och
tackade.
— Och nu adjö med er! brummade Nikita, varpå de
båda herdarna med tunga steg vandrade bort över
stäppen. Litet emellanåt sågo de sig om efter oss.
— Fördömda pultroner! ropade Jemeljan efter dem, i
det han sträckte ut sig på marken, så lång han var. Vi
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
