- Project Runeberg -  Komedi! /
397

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^397

Gör det bara inte allt för beqvämt åt er på muren
här, ni har inte tid att stanna

»Inte tid?»

Hon ser full af intresse ned åt landsvägen. »Det
har kommit oväntadt främmande!»

»Jaså! — verkhgen? — och ni är här i den
aflägsnaste vrån i parken?»

»Det är ingen, som saknar mig hemma.» Det lät
nästan bittert.

Han ser på henne förvånad; hans nyss så
skälmaktiga ansikte är allvarhgt. »Är det inte något
främmande, som kommer till er?»

»Till mig?! Nej — till mig sannerligen inte!»

»Det är obegripligt! Hvem kan det vara? Var
så innerligt god och förbarma er öfver min nyfikenhet!»

Hon böjer ansigtet djupt ned öfver förgät-mig-ejn.
»Syster Amélie har redan kommit för en qvart sedan
för att bistå er mor, medan vi resa bort.»

»Syster Amélie? Jaså, det var en stor glädje.
Har ni redan helsat på den trogna själen, Aglae?»
Hon skakar på hufvudet, ett smärtsamt drag visar sig
omkring hennes läppar. »Jag hade att göra i
trädgården — och — — — men så skynda då! Här
är förgät-mig-ejn! Tag emot syster Amélie, jag
kommer efter!»

Han rör sig inte. »Hon har väl hört, att jag
är i skogen, och ursäktar nog min frånvaro. Det är
så vackert här just nu, alldeles som förr — och jag
skulle gerna vilja prata med er litet mera.»

På det högsta förvånad ser hon på honom. »Är
det något så vigtigt, som ni har att meddela mig?
Ni antydde redan förut, att ni i tankarna sysselsatt
er med mig. Hur så?»

Hans tog hatten af hufvudet och skakade tillbaka
de blonda lockarna. Hans ögon sågo så underliga
ut, de strålade emot henne alldeles såsom fordom
gossens blåa ögon. »Ja, jag tänkte på er. Jag brydde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free