- Project Runeberg -  Komedi! /
381

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^381

kan inte fatta det. Hans ord, som voro afsedda att
känbart träffa hennes stolthet, som han talat för att
skaffa luft åt den inre stormen, och som skulle visa
henne, hur skarpt han fördömde högmodets och
stolthetens afgudatjenst — dessa ord studsade tillbaka som
en skarp klinga från mjukt silke. Han stod vapenlös,
och hennes ärliga, mjuka röst, som ännu nyligen
jublat öfver den oväntade rikedomen, kastade honom nu
genom få ord tillbaka i de olösta gåtornas
hvirfvel-storm, som skakade hvarje nerv, hvarje fiber i hans
kropp.

Fader Burkhardt hade inte upplefvat många
ovanliga ting i sitt lif. Den ena dagen liknade precis den
andra, om ock den ena medförde regn, den andra
solsken. Det hade aldrig händt något öfverraskande
eller plötsligt, ingenting hade stört den militäriske
landt-mannens lugna jämvigt, men nu kommo veckorna
plötsligt hvirflande som en brokig bilderbok, som på
hvarje blad visar nya under. Hans Hans hade
blif-vit en verldsberömd man, han var i sanning en af
Gud välsignad menniska, hvars lärdom och vetande
tycktes nästan öfvernaturlig för den enkla gamla
mannen. Hans Greta hade genom sonens hand blifvit
ryckt undan en säker död. Konungen utnämde
honom till sin lifmedikus och ville till och med göra
en adlig, förnäm herre af honom, mycket förnämare
än alla de menniskor, som arrendatorn hittills fått lära
känna. Det var rent af obegripligt, men så
förvånans-värdt som brefvet, hvilket han nyss brutit och läst,
hade ingenting af allt det andra varit.

Att hans Hans var en klok och berömd man,
det hade han sett och öfvertygat sig om med sina
egna ögon, men att han, som han alltid hållit för en
fattig stackare, att han också var en rik man, det var
så öfverraskande, att det nästan var för mycket för
det gamla hufvudet. — Rik! — Så rik att han kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free