- Project Runeberg -  Komedi! /
336

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^336

heter breflåda. Och för sex veckor sedan har det
sista brefvet bhfvit skrifvet! Barmhertige Gud, ett
sådant dröjsmål.»

»Men Hans, pojke! Var inte så utom dig! Hvad
fattas väl mor! Hon är litet hes, men annars har
hon inte värk i ett fmger en gång.»

»Gud gifve det, far! Men jag fruktar, att hon
redan är illa sjuk. Kom, följ mig! Jag besvär er —
jag måste öfvertyga mig om, hur det står till.»

Äglae stod ett ögonblick alldeles orörhg, såsom
förlamad af fasa, sedan slog hon de darrande
händerna framför ansigtet! Brefven, brefven! Hvem
kunde väl tro pojken om en sådan dumhet! Fader i
himlen — det är jag, som bär skulden.»

Men den gamle Burkhardt grep med ett järnhårdt
tag i sin sons arm: »Hans!» mumlade han. »Det
kan inte vara så! Det får inte vara så! Greta har
aldrig varit sjuk . . . jag tror det inte. Hvad skulle
det felas henne, Hans? Säg mig! Jag vill det!»

Professorn stannade tungt dragande efter andan.
»Om mina farhågor besannas far, då är det det samma,
hvaraf mormor dog.»

Den gamle mannen svigtade, som om han blifvit
träffad af ett knytnäfveslag. »Hans!», skrek han till,
»det får inte vara sant. Då skulle min hustru ju
vara förlorad!»

»Med Guds hjälp inte, far.»

»Det är obotligt! Mot det fms inte något
medel.» Den gamle sjönk tungt ner på bänken framför
huset, och Hans ryggade tillbaka från tröskeln samt
gick fram till honom. Han lade upprörd armen om
hans hals: »Gör dig inte bekymmer i onödan — låt
mig först få se och undersöka. Yetenskapen är nu
för tiden som en beväpnad qvinna, hvilken redan ofta
segrande framgått ur striden mot döden.»

Burkhardts hufvud nedsjönk djupt mot bröstet:
»Gå, Hans, gå och se efter ; jag väntar här — bringa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free