- Project Runeberg -  Komedi! /
316

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^316

mente’ ett mycket förändradt utseende; det glada
mottot: »Hurra för humle, hurra för malt, de äro lifvets
krydda och salt», tycktes sväfva uppåt med de ur
skorstenen uppstigande rökpelarna, och faten ur de
väldiga källarna rullade långt ut öfver landet och blefvo
från år till år allt mera omtyckta.

Fru Grescentia gnuggade de stora, feta händerna
och blickade i stolt tillfredsställelse på den präktiga
»Adlerhof» — som på så glänsande sätt uppfylde alla
hennes förhoppningar. Hvart hon än kom, och hvilka
hon än hedrade med sitt besök, så blef hon alltid
emottagen med den största artighet och glädje, blott
inte af fader Burkhardt, som hyste ett djupt, allt mera
växande agg mot »Adlerhof». Han hatade allt, hvad
nutidens fabriker hette, ty enligt hans uppfattning voro
de rykande skorstenarna, de snurrande hjulen,
maskinerna och ångpannorna liksom hemska baciller, som
på landtbruket inympade den kräftsjukdom, af hvilken
det långsamt, men säkert, gick under.

Sedan Adlerhof öppnat sina portar, strömmade
sådana arbetskrafter, som fordom arbetat med spade
och plog, till fru Grescentias källare och fat, och
landt-brukarnas trångmål att behöfva låta säden ruttna på
halmen, emedan de ej kunde få nog med arbetare,
ökades från år till år. Detta var mest känbart för
Burkhardt, som i sitt gammalmodiga egensinne hatade
det snabba maskinarbetet och i följd deraf behöfde
dubbla antalet drängar mot grannarna. Han
skickade med stora omkostnader efter polska arbetare,
men fick göra dåliga rön med dessa. Många rymde
med lönen — andra stannade och latade sig eller
gjorde allting på tok, ursäktande sig med, att de inte
förstodo språket. Dertill kom, att Burkhardt kunnat
köpa Moosdorf blott med tillhjälp af inteckningar,
hvilka blefvo till en tung hörda för den gamle
mannen, som stod allt mera ensam och främmande i den
moderna verlden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free