Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försäkrar er — er nästa debut kommer att bli en triumf
för er.»
Hans Burkhardt stod under detta sista anlopp på
den unga qvinnans fåfänga tigande bredvid, och hans
blick, som hvilade på hennes ansigte, var fortfarande
bekymrad, som om han fruktade, att ungdomsvännens
mödosamt bergade lefnadsfarkost slutligen ändå skulle
lida skeppsbrott i hamnen. Men nej, Aglaës milda,
men ändå energiska fasthet lät inte mera rubba sig
af några lockelser. När han sedermera satt midt emot
henne i kupén, tittade han förstulet på henne öfver sin
tidning.
Den sjuka hade repat sig jämförelsevis fort.
Kinderna voro åter runda, och hyn, som visserligen ännu
var genomskinligt blek, såg dock åter frisk och
sammetslik ut som ett hvitt rosenblad. Mest i ögonen
fallande var ansigtsuttrycket. Utplånadt och
försvunnet var hvarje spår af det trotsiga högmodet, som
fordom gjorde det så osympatiskt — ett nästan
melankoliskt drag omkring munnen gaf ansigtet ett åldradt
och resigneradt uttryck, och de stora, svarta ögonen,
som blickade så svårmodigt, hade något djupt gripande
i sitt uttryck af rörande ödmjukhet.
Det tycktes Hans, som om Aglaë ännu aldrig
varit så vacker som just nu, men millionärskans bild
var ännu allt för smärtsamt lefvande i honom, för att
han skulle kunnat tro på en fullkomlig
karaktersförändring hos den lättsinniga verldsdamen. Och ändå
talade allt till Aglaës fördel. Han hade i hemlighet
låtit iakttaga henne — han hade pröfvat hennes dygd
och ståndaktighet, och det var ett glänsande resultat
han uppnått.
Han visste, att han inte behöfde blygas för sin
skyddsling, och hans medlidande längtade att göra slut
på den eländiga tillvaro, som hennes egensinne och
högmod i början framkallat. Det hade varit han, hvars
namn och förbön förmått direktör Lissmann att låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
