Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^196
farligaste qval — och ändå måste hon le och med
gladt intresse åse det rörliga lifvet omkring henne, som
om hon blott kommit hit för att en gång ta en sådan
tafla i betraktande.
Nu kände hon för första gången, hur bittert det
receptet smakar, som hon fordom förskrifvit sin
barndomsvän, hur svårt det var alt spela komedi mot sin
egen öfvertygelse. Men det tycktes, som om en
ondskefull ödets gudinna den gången hört hennes frivola
trosbekännelse och skadegladt blandat hennes kort.
Spela komedi! — dertill tycktes hon vara fördömd.
Men det var ingen rolig komedi, full af hokus-pokus
— det var ett drama i den moderna stilen, ett
glänsande stycke socialt elände, som fullt af lögn och
bedrägeri börjar ):)deruppe)) för alt sluta »der nere».
Ännu var Aglae i första akten af sin komedi på
den stora verldsskådeplatsen, men hur svår den rollen
än blef henne, som hon sjelfvilligt valt, hur
konstnärligt hon än anlagt sin mask — der fans dock ingen,
som applåderade komediantskan.
–— Då (^let Saint Lorrainska ekipaget
långsamt ryckte fram" i vagnsraden framför slotlsporlalen,
hade makarna utbytt lynnen. Vicomten var som
berusad af en sällsynt, stor liflighet och glädje, och hans
gemål var tystare och mera enstafvig, än hon varit på
dit färd en.
Louis försökte flere gånger att på ett temhgen
nonchalant sätt begynna ett samtal — han svärmade
för den ena damen och gjorde sig lustig öfver den
andra, berättade goda och dåHga qvickheter från
smäde-allén och brydde sig icke det ringaste om sin makas
.hårdnackade tystnad.
Då vagnshjulen gnisslande foro in under
hemmets höghvälfda, glastäckta vestibul, lutade han
gäspande tillbaka hufvudet. »Gud vare lof, att detta nöje
är öfver — jag har verkligen blifvit trött af alla pukor
och trumpeter!» Med en lätt suck steg han mod kam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
