Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
sin egen far för alt bön falla om det enda, sonfi kan
göra tillvaron dräglig för honom.
Skall det lyckas för honom? Skall han kunna
böja sin faders hårda sinne? Om så är, då kan han
på fredlig väg nå det efterlängtade målet — men blir
han återigen tillbakavisad, då gäller det att som
tiggare draga vidare, genom storm och mörker, genom
strid och sorg, på en lefnadsväg, som är ännu
mycket stenigare, mycket mödosammare än denna, som
efter fyra korta timmar redan tröttar honom så.
Och inte blott hans fötter äro trötta, också hans
arma hufvud, hans hjärta, hela hans varelse längtar
efter en lång, drömfri sömn.
Sedan han sett Aglae i bruddrägt framför altaret
vid en främmande mans sida, så känner han sig, som
om han måste tillsluta ögonen, som om han skådat
nog af smärta — och sedan Aglaé’s »ja» ljudit i hans
öron, skulle han vilja vara döf — han har hört nog
af sorg.
Vinden susar i furorna, daggen faller fuktig och
kall på den ensamme vandrarens ansigte. —^ Med
sammanbitna tänder lyfter han trotsigt upp hufvudet. Han
upprepar i tankarna åter, hvad han redan hundra
gånger tillropat sig sjelf till tröst: »Förtjenar väl Aglae,
att en man sörjer för hennes skull?» — Den gången
då han efter middagen skilts från henne, kände han
blott vrede och förakt i hjärtat, då hade han
genomskådat hennes ovärdiga spel och hade varit för stolt
att mottaga en roll i en så förnedrande komedi. Och
då han på basaren hört hennes stolta, hjärtlösa ord,
då sammansnördes hans strupe i förbittring och vrede
öfver ett så ynkligt högmod, han hade väl annars
inför alla gifvit henne ett svar, som för all tid skulle
gjort baronessan von Lehnberg-Moosdorf till ett åtlöje
i hufvudstaden.
Der fans i hans hjärta ingen ömmare känsla mer,
som talade till hennes förmån, och ändå när han satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
