- Project Runeberg -  Komedi! /
124

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

spela makarna så olika roller, jämmerliga, heroiska,
lyriska. — Liten och obetydlig är både den ena och
den andra.5)

Louis skrattade till, ytterst road, i hans slappa
drag syntes ett spår af intresse. »Utmärkt. Om ni
nu hade att fördela rollerna, baronessa, hvilken af de
tre sorterna skulle ni låta mig få?»

»Jag skulle först afvakta, hvilken som lämpade
sig för er natur och er karakter.»

»Bra svaradt. — Men jag är inte nöjd med det.»

»Hvad är det mer ni vill höra?»

»Er åsigt om min natur och min karakter.»

Hon knep samman ögonen och lät stiftet balan*
sera på de rosenröda naglarna. »Jag är ingen
profetissa, som skådar i framtiden.»

»Framtiden? — Hvad har den med mannens
natur att göra?»

»Med mannens natur — föga, men med den äktci
mannens — allt.»

Han böjde sitt hufvud, strök med handen
långsamt öfver det glesa håret och sade till hälften
bedjande, till hälften ursäktande: »Jag har svårt att fatta,
låt mig slippa att få slita af mina sista lockar genom
ett sådant djupsinnigt tänkande.»

»Denna replik i komedin var förträfflig, på grund
deraf skulle jag vilja föreslå er dengemålens
roll!» skämtade Aglae graciöst — »och förklaringen
på mina dunkla ord? O, ni hycklare, kommer ni
kanske från en annan verld? — Är inte mannen före
och efter sitt giftermål ett helt annat väsen? — Förut
blomma rosor på hans läppar, sedan återstå blott
törnen. En kurtisör, en fästman äro otillräkneliga, de
kunna inte bedömas efter sin natur, emedan
passionen, antingen det nu är kärlek, penninglystnad eller
äregirighet, som drifver dem till målet, gör dem
både blinda och döfva och för ögonblicket förmår att
förvandla deras karakter, ja, hela deras natur.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free