- Project Runeberg -  Komedi! /
27

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



27

»Min mor skulle egentligen . . . hon tycker så
mycket om dem . . stammade han förlägen.

Hon skrattade åter — helt underhgt. »Nå, så
gif mig bara ett par stycken då—jag vill skicka dem
till Lucy och skrifva till henne, att du i smyg kastat
en förgät-mig-ejbukett genom mitt fönster.))

»Men Aglaé! Det är ju inte alls sannt?» svarade
Hans full af fasa.

Hon pekade på pannan. »Vet Lucy det kanske?
Jag måste ju ändå skrifva något intressant till henne.
Och nu adjö, i dag får du ännu inte kyssa mig.»

Och hon tog de blåa blommorna med ett
kraftigt ryck och hoppade ned från muren. Då såg det
nästan ut, som om förgät-mig-ejna sorgsna lutade ned
sina hufvud. Hans moders ögon! Han satt som
förstenad och stirrade efter den graciösa lilla gestalten,
hvilken som en skugga, ljudlös och vig, gled genom
buskarna för att från ett helt annat håll visa sig för
fröken Agathe.

Det var väl också en sådan der liten »komedi»,
om hvilken hon nyss talat.

Så sällsamt; det måste gå underligt till i en
sådan stor stad. Sådana äktenskap! När hans
föräldrar om qvällarna sutto tillsammans, och
oktobervinden hven omkring huset, elden sprakade i kakelugnen,
hemtrefligt och förtrohgt — då kunde hans far ta mor
i famn och ömt kyssa henne på munnen. »Mins du
ännu den tiden, hustru?»

Hon ler och nickar — och som hon tittar honom
i ögonen och kysser honom, ser hon plötshgt helt
ung ut.

»Hvad var det för något?» frågar Hans.

Fadern tar gossens blonda, lockiga hufvud och
ruskar honom smeksamt: »Nyfikna pojke, då var mor
min fästmö.»

»Ni höll väl mycket af hvarandra?»

»Dumhufvud, skulle vi väl annars ha gift oss?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free