- Project Runeberg -  Komedi! /
16

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

»Det är får!» Det föll som en sten frän hans
hjärta; — hon kände inte en gång igen får? — Detta
tog bort hans känsla af skygghet och andakt. Han
skrattade till och med, och hon skrattade också och
frågade: »Bitas de, eller kan jag få gå närmare?»

Ytterst lifvad, tänkte han just springa i förväg
och sätta sig som ryttare på den stora, gamla
gumsen, då herrn med guldglasögonen mycket ängsligt
sade: »Nej, nej, mow stanna här. Gräset kunde

vara vått — eller kanske det fins huggormar der!»

Och han tog Aglaé vid handen och sade som en
konung, förnämt och nedlåtande: »Skicka gossen i
morgon förmiddag upp på slottet, min käre Burkhardt —
det skulle glädja mig, om han kunde få nytta af
lektionstimmarna.»

Och Aglaé spände upp sitt parasoll och nickade
åt honom. »Adieu!»

—–-Ja — då såg han henne för första
gången! Hur tankarna plötsligt kunde bli så lefvande!
Skiltvakten framför det kunghga slottet hade alldeles
glömt bort, hvar han befann sig. Han stirrade ut i
snön och log.

Hvilken skön, oförgätlig tid när han hvarje dag
var tillsammans med henne. De läste och lekte
tillsammans — de höllo af hvarandra och voro lyckliga.
Och då hösten kom, och Aglae afreste med sin goda,
vänliga, alltid sjuka mor, då ropade kommerserådinnan
gossen till sig, som hjältemodigt kämpade med tårarna,
såg honom nästan ömt i ansigtet och sade: »Du
skall få ett minne af Aglae, tills vi komma igen
nästa år. Säg, hvad du vill ha!»

Då for det som en blixt genom hans hufvud,
och han ropade hastigt: »O, var snäll och skänk mig
ett sådant der underbart glas, genom hvilket man kan
se, hvad som fins i en vattendroppe.»

»Hvad i all verlden skall du väl med det, du
underliga barn ?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free