- Project Runeberg -  Komedi! /
5

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de ankommande vagnarna, när de hålla framför
portalen, och pelsklädda gestalter skyndsamt stiga ur. Då
och då ser man ett släp titta fram under kappan —
eller ser en slöja halka ned från ett smyckadt
qvinno-hufvud, — det är enda lönen för den tåliga väntan
i kölden. Men man är nöjd med detta, och den stora
mängden bakom är redan glad, om blott uppfarten för
ett ögonblick hindras, och man kan få tränga sig
närmare vagnsraden. Fönstren äro visserligen immiga —
men tid efter annan skymtar någonting hvitt vid
rutan — ett skäggigt ansigte med hjälm eller trekantig,
hatt lutar sig spejande fram — helsad med ett
beundrande DÅh» af den tacksamma mängden.

Stor kur vid hofvet! — Detta är en händelse,
som ej blott afhandlas i salongerna, utan också i
kaféerna, i bodarna.

Hvilken festlig prakt! Om redan utifrån allt ter
sig så rikt och strålande, hur mycket präktigare skall
det ej då vara derinne! — Den unge målaren trycker
den mjuka filthatten djupare ned i pannan och tänker:
»Anamma! Den som en gång kunde få titta dit in!
Der skulle man nog få tag i mången fm genrebild!» —
och den gamla grönsaksmånglerskan vädrar i luften
och tänker: »Jag slår vad, att de äro så fina med sin
mat derinne, att de inte ha något annat än konfekt
och sylt på buffeten.» — En skomakarepojke hoppar
som en liten Mefisto ned från balustraden, dit han
krånglat sig upp, och hvarifrån vakten nyss kört ner
honom, samt tjuter full af skadeglädje: »Jag har ändå
setfna. Den der ena med de gröna grodbenen!» och
han pekar på ingången, der en dam just inträder,
som har strumpor och skor i samma färg som den
gröna brokadklädningen.

Bifallande jubelrop från mängden, som är glad
att kunna värma sig genom ett duktigt skratt. Afven
vakten måste skratta, antingen han vill eller inte.
-Han vänder visserhgen ansigtet åt skuggan, men det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free