Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den lögnaktiga Nam-Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte ro undan. Så att jag blev tagen ombord, och vatten hälldes i min hals och god mat gavs mig. Två gånger, mina bröder, ha vi sett en vit man. Alla dessa män voro vita och lika många som j ag har fingrar och tår. Och då jag såg att de voro mycket vänliga fattade jag mod, och jag beslöt att lägga på minnet allt vad jag såg. Och de lärde mig sitt arbete och gåvo mig god mat och en sovplats.
Och dag efter dag gingo vi över havet, och varje dag drog förste mannen ner solen från himlen och lät henne säga var vi voro. Och då vågorna voro välvilliga jagade vi säl, och jag blev mycket förvånad, ty de kastade alltid bort köttet och späcket och gömde endast skinnet.»
Opee-Kwans mun darrade häftigt, och han ämnade just fara ut mot detta slöseri, då Koogah med en spark ålade honom att tiga.
»Efter en lång tid, då solen var borta och luften blev bitande kall, riktade förste mannen skonarens bog åt söder. Åt söder och öster färdades vi dag efter dag, aldrig med land i sikte, och vi voro nära byn varifrån männen voro ...»
»Hur visste de att de voro nära?» frågade Opee-Kwan som ej kunde styra sig längre. »Där syntes ju intet land.»
Nam-Bok gav honom en vredgad blick. »Sade jag inte att förste mannen tog ner solen från himlen?»
Koogah lade sig emellan, och Nam-Bok fortfor:
»Som jag säger, då vi voro nära den där byn, stack en stark storm upp, och om natten voro vi hjälplösa och visste inte var vi voro ...»
»Du sade ju nyss att förste mannen visste det ...»
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
