Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Livets lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älghudshydda tagits ner och nu höll på att packas ihop så att den kunde forslas vidare. Hövdingen var hans son, muskulös och stark, huvudet för stammens män och en väldig jägare. Medan kvinnorna sysslade med lägerinredningen höjde han rösten och grälade på dem för deras långsamhet. Gamle Kos-koosh spetsade öronen. Det var sista gången han skulle höra denna röst. Där gick Geehows tälthydda! Och Tuskens! Sju, åtta, nio, endast shamanens kunde ännu stå. Seså,nu arbetade depå den. Han hörde shama-nen brumma då han lastade den på släden. Ett barn grät och en kvinna tröstade det med ett mycket gutturalt gnolande. Lille Koo-tee, tänkte den gamle mannen, ett retligt barn och ganska klent. Det skulle* kanske snart dö, och de skulle bränna ett hål i den frusna tundran och stapla upp stenar däröver för att hålla järvarna därifrån. Nåja, vad betydde det? Några år på sin höjd och sedan kom turen till både tomma och fulla magar. Döden väntade vid ändpunkten, och han var alltid hungrig, hungrigast av dem alla.
Vad var detta? Jaså, männen bundo ihop slädarna och drogo åt remmarna. Han lyssnade, han som snart ej skulle lyssna längre. Piskorna veno och härjade bland hundarna. Hör så de tjöto! Så de avskydde arbetet och resan! Nu gåvo de sig av. Släde efter släde gnisslade långsamt bort i tystnaden. De voro borta. De hade försvunnit ur hans liv, och han skulle ensam se den sista bittra timmen i ansiktet. Nej. Snön knarrade under en mockasin; en man stod bredvid honom, en hand lades mildt på hans huvud. Det var snällt av hans son att göra detta. Han kom ihåg
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
