Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Keesh, son av Keesh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de och växande hopp. Blodet, Keesh? Är det...
är det... huvuden?
— Ja.
— De måste vara alldeles färska, eljest skulle
blodet ha frusit.
— Ja, det har inte stelnat och de äro färska,
alldeles färska.
— O Keesh! Hennes ansikte var varmt och
strålande. Och till mig?
— Ja. Till dig.
Han tog fast i ett hörn av älghuden, rev upp den
med en snabb rörelse och rullade ut huvudena
framför henne.
— Tre, viskade han rasande. Nej, minst fyra.
Men hon stod som förstenad. Där lågo de —
Nee-Koos veka drag, Gnobs väderbitna gamla
ansikte och Makamuk skrattade mot henne med sin
uppdragna överläpp; slutligen låg där också
Nos-sabok med ögonlocket på vanligt sätt vilande på
hans kvinnliga kind i ett skälmskt blinkande. Där
lågo de, medan lägereldens ljus sken på dem och
flämtade över dem, och från vart och ett av dem
färgades snön röd i en allt vidare ring.
Upptinad av elden gav den vita snöskorpan efter
under Gnobs huvud, som rullade runt som om det
varit levande och lade sig till ro vid hennes fötter.
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
