Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Nordlandets skogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dingen övervägde frågan med en guds självsäkerhet,
och Chungungatte tycktes svepa in sig i en hög
ålders dimmor. Keen såg med åtrå på kvinnan, men
hon lade inte märke härtill, utan höll ögonen stelt
riktade på sin fars ansikte. Varghunden sköt åter
fliken åt sidan, tog mod till sig av lugnet och kröp
framåt på buken. Den nosade nyfiket på Thoms
likgiltiga hand, spetsade utmanande öronen mot
Chungungatte och kröp ihop framför Tantlatch.
Spjutet föll rasslande till marken, och hunden
sprang åt sidan med ett förskräckt tjut och nådde
dörren i ett språng.
Tantlatch såg från den ene till den andre och
betraktade noga var och en. Så lyfte han huvudet
med okonstlad kunglighet och avkunnade domen i
kall och lugn ton:
— Mannen stannar. Kalla samman jägarna.
Sänd en löpare till närmsta by med order, att
uppbåda alla stridbara män. Jag vill inte se den
nykomne. Tala du med honom Chungungatte! Säg
honom, att han måste ge sig iväg genast, om han
vill gå i fred. Men blir det strid så döda, döda till
sista man; men sänd ut min order, att intet ont får
drabba vår man — den man, som min dotter har
äktat. Det är bra.
Chungungatte reste sig och gick ut; Thom följde
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
