Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Nordlandets skogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är något som kallar på honom fjärran
ifrån, fortsatte hon, och han tycks sitta och lyssna
och svarar med att sjunga på sitt eget folks språk.
Åter viskade Chungungatte, och Keen böjde sig
fram. Thom teg, tills hennes far nickade åt henne
att fortsätta.
— Du vet, o Tantlatch, att vildgåsen, svanen och
den lilla krickan födas här i det lågt liggande
landet. Och du vet, att de fly för kölden till okända
trakter, och likaledes vet du, att de alltid återvända,
när solen lyser över detta land och vattendragen äro
fria. Alltid vända de tillbaka till den plats, där
de blivit födda, så att nytt liv kan alstras. Och nu
är det ett annat land som kallar på min man —
det land, där han föddes — och han tänker följa
ropet. Och likväl är han min man. I förhållande
till alla andra kvinnor är han min man.
— Är det rätt, Tantlatch? Är det rätt? frågade
Chungungatte med ett svagt hot i rösten.
— Ja, det är rätt! ropade Keen djärvt. Landet
kallar på sina barn och alla länder kalla sina barn
åter. Liksom vildgåsen och svanen och den lilla
krickan kallas hem, så kallas också denne
främmande man tillbaka, denne man som har vistats
hos oss, men som nu måste gå. Även här är det
släktets rop. Gåsen parar sig med gåsen, men sva-
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
