Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Gatans melodier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- 106
tande-]{+tande+} livlig. Sedan melodin slutat, hörs en karl sjunga
entonigt: »Racommodeur de fayences et de porcelaines»,
porslinsreparatören 1 I en rem över axeln bär han en liten
trälåda, det är hela verkstaden.
Flauto:
f=r n* r r
I
Sång:
m
B––»––-0––•––0––0––-0––0––0––-0––0... —0–––1
Rac co-mo-deur de fa-yen-ces et de por-ce - lai—nes!
När hans pipa hörs på gatan, öppna kvinnorna fönstren
och vinka. Han stannar. Man bär till honom trasigt porslin,
ofta dyrbara fajanser. Efter en stund sitter han på
trottoaren, hopkrupen vid husväggen. Lådan är öppnad och
verktygen i full gång. Han zinkar och kittar — ofta med en
fullständigt förbluffande skicklighet. När arbetet är färdigt,
håller han upp det framför sig och njuter med stolthet av
sina händers verk — ingen kan se, att den skålen någonsin
varit trasig!
Den melodi han blåser på sin lilla träflöjt har en gång i
sin ungdom varit en fransk barnkammarvisa. Den lät
förstås inte på det här viset då, men hur mycket den än
förändrats och förvanskats, kan man ännu höra ett svagt
genljud av den lilla lustiga, urgamla visa, som alltjämt sjunges
i landets alla barnkamrar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
