Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
förklara för Alma hur jag ser den här saken.
Att vi älska varandra, det kan inte hjälpas.
Det problemet ha vi inte skapat själva. Men
det sätt, på vilket vi lösa problemet — för det
ska vi bära vårt ansvar.
Man stjäl inte andras lycka. Man mördar inte
fegt ur bakhåll. Man bär sig naturligtvis illa åt,
det är oundvikligt. Men man stiger åtminstone
ärligt fram och säger sanningen och tar sitt
ansvar och sin dom. Så har man i behåll en
illusion att man gjort sitt bästa möjliga som
människa.
Om jag hade varit med från början och hjälpt
den gode guden skapa allt levande, skulle
givetvis tillvaron ha blivit betydligt mycket bättre.
Men nu är livet så uselt konstruerat, att ingen
människa kan leva utan att göra skada. Man
kastas plötsligt hjälplöst in i en sådan situation,
att det onda måste ske, utan att man vill det
onda. Det har ingenting med människans vilja
att göra.
Men då öppnar jag min hårt sammanpressade
hand och visar dig den sista lilla skatt jag
lyckats bevara av snusförnuftiga ord: det gäller
att åstadkomma minsta möjliga skada!
Ska det åläggas mig att dela ut mördande
hugg — ingen skada då åt Alma! Inte därför att
hon är den kvinna jag älskar, nej, naturligtvis
inte alls för min egen skull, utan alltjämt för
mänsklighetens skull. Hon hör livet till. Hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
